cheran

Varannan torsdag är det Johan-träning i Knutsbol och varrannan är det Niklas-hoppning. Det innebär att man inte kan rida i ridhuset.
Bra egentligen, för jag har bestämt mig för att ge Zinnia mer varierad ridning och ta tag i det här med att hon kan bli spänd ute. Dåligt för att det denna torsdag blåste snålblåst och snön yrde, varning för snöoväder! Vi trotsade kylan och blåsten och gav oss ut på tur.

Zinnia a.k Terrängfordonet är inget terrängfordon i tättbebyggt område! Farligast är soptunnor, sandlådor (dvs lådor med sand för att snada vägen, inte sånna sandlådor som barn leker i, för de är begravda av 0,80 cm snö) och elcentraler. Men jag har kommit fram till att hon inte tar till flykten utan istället 'fryser' hon till is och blir stående. Om man manar på med skänkeln händer ingenting bortsett från att man känner sig som när man red på ridskola.  Om hon får titta en stund så kliver hon förbi det farliga, så jag antar att hon är ganska modig, trots allt.
Numera har jag spö med mig varje gång, för att slippa associationer till att vara ridskolebarn på nytt.
Däremot mötte vi gul plog, en traktor med släp och en länsbuss och det bryr hon sig inte om. Antagligen för återförsäljningstallet hon stod i var granne med en riksväg, vilket innebar att alla hagar var granne med samma riksväg.

Travade på på de vägsträckor som tiillät och det gjorde hon med bakbenen uppe i magen och med huvudet rakt upp, ha ha. Antar att det finns lite gång att plocka fram vad tiden lider! MEN bjudningen var det inget fel på och det tycker jag är viktigast just nu, hoppas på att det spända förvinner med regelbunden uteridning!

Imorgon blir det ridhuset!