cheran

Jag kollade bloggen och kan konstatera att jag inte tränat dressyr sedan i slutet av juni :-O Inte undra på att det verkligen kändes som vi behövde hjälp :-D

I söndags bar det iallfall iväg till Nysäter och träning för Anna B. Vi kom dit i god tid och kunde titta en stund på ryttaren som red innan. Det är ju ännu längre sedan jag tränade för Anna, men jag kände väl igen övningarna.

Zinnia var som vanligt ganska lång och rak när jag började rida fram, jag struntade i formen och koncentrerade mig istället på att rida fram i ett friskt tempo.
Passet var Anna var som vanligt bra, vi jobbade med grunden och enkla saker som att jag måste rida på den linjen jag tänkte eftersom Z blir svajjig när jag får driva på. Jag måste också vara betydligt mer nogrann och verkligen ställa igenom den där vänsteridan som jag ortfarande har så mycket svårare för.

Efter hand fick jag till min kordionation mycket bättre och då fick jag helt plötsligt ett bra stöd i båda tyglarna och driv i bakkärran även i vänster varv och Zinnia kändes finare än på länge!
Så jag kan återigen konstatera att det mest är jag som tappat på de här månaderna :-)

Zinnia fick sen beröm av Anna både för sina tre gångarter, takten, sin fina sida och sitt bra psyke och jag kan ju såklart inte annat än hålla med, för efter detta pass så är hon dyr igen :-))

För omväxlingskull var jag på plats i god tid och kunde göra iordning utan stress och hann bära fram hinder innan de flesta andra var på plats.

Jag tyckte framridningen var ganska ok. Jag får lixom ta det stegvis: först ska hon bjuda fram och använda bakbenen och kroppen, sen kan jag få igenom förhållningar och till sist kan vi svänga.
Mitt problem är att jag försöker lite för mycket och gör alla sakerna på en gång. Det resulterade i en häst som blir lite framtung och landar i fel galopp.
MEN stundtals fick vi till det riktigt bra, dvs Z galopperade i bra balans och då känns hoppningen väldigt enkel:-D

Så summa summarum kan jag väl säga 50% var riktigt bra och 50% var inte fullt så bra.








 

Terräng är verkligen superkul! Jag kom på mig med att rida omkring med ett fånigt flin på läppara mest hela tiden :-D

Zinnai skötte sig bra, till en början var hon spänd och lite slingrig mot hindren, hon stannade även och tittade på ett par hinder innan hon vågade hoppa över, inga tvärnitar, utan mer soppatorsk 5-6 meter innan hindren.
Andra gången vi styrde på så var det inga tveksamheter.

Man tycker ju att hon borde känna igen dem sedan tidigare tillfällen, men nu blev det lite som att börja om igen, även om hon hittade bjudningen lite snabbare.
I slutet däremot så var hon riktigt taggad och hoppade endel nya hinder utan att blinka, så det var ingen tvekan om att hon tyckte det var kul!

I går kväll begav vi oss ut på äventyr Zinnia och jag. Jag klädde på Zinnia skydd med transportskydd över och sadel på ryggen, innan vi lastade in Z i transporten. Eftersom jag skulle åka utan medhjälpare så är det enklast att åka med påklädd häst.

Sen styrde vi kosan mot Hammarö där Anna Danielsson skulle hålla kurs på Fredrik Hasselbergs anläggning. Jag hade visserligen varit där en gång tidigare, men då åkte jag med som passagerare och mitt lokalsinne är verkligen uselt.
Men utrustad med karta och vägbeskrivning så hittade jag rätt.

Grupperna var lite försenade, så jag hann kolla på pågående grupp en stund. Jag kan säga att alla hoppade 130-140 hinder och var utrustade med CWD sadlar, Veredus skydd och GPA-hjälmar. En lite annan nivå än vad jag och Zinnia befinner oss på mao :-D

När det började dra ihop sig lastade jag ut Z som var hur snäll och beskedlig som helst, hon har verkligen blivit resvan :-) Till min lättnad kunde jag konstatera att alla ryttare i min grupp,  inte var riktigt lika avancerade som föregående (bara några ;-)  ).

Vi red fram lite själva innan det blev dags för lite gemensam trimning; ställa in/ställa ut, flytta och öka, öpna/tagen bakdel, minska tempot osv. De här känner jag ju väl igen efter att ha tränat för Anna i så många år. Faktum är att Z är den tredje egna hästen jag tränat för henne. Däremot var det ju väldigt längesen jag red kontinerligt för henne.

Vi började med att hoppa fram på ett räcke med trav bom, för att sedan lägga på 4-5 galoppsprång mot ett räcke med två galoppbommar framför.
Tanken med passet var att få hästarna att få tryck i bakbenen och stampa ifrån ordentligt.

Sen hoppade vi även oxer-oxer på böjt spår, orelaterat avstånd och en serie med galoppbom, räcke 2 galoppsprång kort mot en oxer och 2 galoppsprång långt till ett räcke.

Avslutningvis la vi hop alltihopa till en bana. Jag koncentrerade mig mest på att ha en bra galopp och att inte nappa för mycket i handen; allt dressyrjobb har satt sina spår och jag rider i lite för lågt tempo (egen analys).

När det blev min tur att hoppa den avslutande banan och hindren sänktes 2-3 hål från 140-130 så kändes helt plötsligt inte hindren så stora?!
Jag har ett absolut förtroende för Anna och då rider jag också med  bättre självförtroende, eftersom jag vet att jag får hjälp på traven och att hon inte skulle sätta upp nåt som jag inte skulle klara av.
Dessutom är ju galoppbommarn till stor hjälp, eftersom det hjälper till i anridningen. Hur som haver så var oxrarna säkert de största (och bredaste) som Zinnia och jag hoppat tillsammans!

Det finns mycket detaljer att slipa vidare på, men hopplusten är påväg tillbaks helt klart!

Jag kanske får mer användning för denna framöver :-)

Upplägget inför torsdagens träning var ganska långt ifrån det ultimata.
Till att börja med torkade inte stallet så fort som vi hade hoppats så hästarna har tillbringat även nätterna ute ända sedan måndagen. Jag hade tänkt låta Z sova inne, åtminstone natten till torsdagen, men så blev det alltså inte.

För det andra så har hon gått i skogen måndag-tisdag och sen hann jag helt enkelt inte rida på onsdagen. I Zinnias fall är det som tur är inte enbart av ondo att skippa banan/dressyrridningen ett tag, och som tur var kändes hon faktiskt helt ok på framridningen. 

Jag var förresten helt säker på att det skulle komma spöregn lagom tills vi skrittade ner till ridhuset, men vi slapp det faktiskt. Otroligt!

Z kändes helt ok när vi värmde i lite skritt och trav. Vi började sen med sedvanligt voltarbete för att kolla av formen, men ganska snart fick vi sedan fortsatta rakt ut och rida några skänkelvikningar snett igenom. De funkar ganska bra åt vänster, men åt höger får jag svårt att kordinera mina hjälper och hon blir lite 'ostbåge'. Jag ska tänka på att först ställa igenom och sedan flytta stegvis.

Efter detta, galopp på volten där jag måste vara ganska aktiv med att forma, samla och fånga upp. Johan hjälpte även till lite med långpisken så bjudningen var det ju inget fel på :-)

Avslutningsvis skulle vi prova på lite förvänd galopp, på volten. Hm! Här körde det ihop sig ordentligt för piloten och återigen spökade kordinationen. Poängen var dock inte att rida en regelrätt förvänd galopp, utan Johan ville just att jag skulle kordinera hjälperna och därmed förbättra min ryttarkänsla.
När vi istället fick fatta förvänd innanför och rida fyrkantsspår så gick det någorlunda.

Jättenyttigt, även om det var frustrerande att inte få till själva fattningarna. Men, jag kommer att få bra hjälp av detta eftersom jag verkligen blir tvungen att 'sätta ihop henne' ganska ordentligt, som förberedelse.

Jag var jättenöjd efter passet efter fått ha fått en väldigt bra känsla där Z var lagom framme, ganska jämn på tyglarna och väldigt 'ihop'.

Efteråt blev det dusch av häst (jag var nästan sugen på att duscha mig själv också ;-) ) innan Z fik gå in i sin nyspånade box och mumsa på lite havre.

När man tar in Zinnia får man alltid en reservhäst med på köpet :-)

Jag har ju som sagt tyckt att Zinnia har känts så bra sedan förra träningen, men efter Johan-passet igår var det dags att komma nr på jorden igen.

Ojoj vad jag får rida!
Istället för att åka omkring med en sytrådskontakt i munnen, som även leder till en alltför ostadig form, så fick jag nu mina fiskar varma. Johan pressar på minst ett eller tom två steg ytterligare och verkligen kräver ridning där hästen går med ett jämt stöd och sug på båda tyglarna. Vi var genomsvettiga både häst och ryttare efetr passet, men jag hade en jättefin känsla stundtals i traven.
Även galoppen var bra, men här måste jag bli lite snabbare och effektivare i mina hjälper: mer 'teknikträning' för min del alltså :-)

Johan tyckte att vi hade utvecklats åt rätt håll och det kan jag definitivt hålla med om! Det är inte så många månader sedan vi hade jättejobbigt i vänster varv, nu inträffar faktiskt de stunder där båda varaven är lika bra.

Även detta pass var ren grundridning med mycket trav och galopp på volt, och så ibland ut på fyrkanten för att känna på längningarna. Även här börjar det som sagt hända grejer och längningarna i trav är riktigt häftiga, första halvan, sen tappar jag balansen lite. Det är iallfall kul att känna hur Z suger tag och verkligen tar i!

Berättade även för Johan om tävlingen och att jag var så nöjd med mina 65%. Han tyckte då att vi skulle rida på 70%, ha ha. Det återstår nog endel innan vi kan göra det, men det är kanske bra att ha högt ställda mål?!

Z var riktigt mjuk och fin på gårdagens hoppträning. Allt 'dressyrande' börjar ge resultat! Övningarna vi började med kändes därför ganska lätt, galoppbom, kryss, galoppbom. Även när vi fortsatte med samma koncept på böjt spår, dvs en 'dogleg', så kändes det ganska lätt.

När vi sen gick över till lite mer banhoppning så var hon enligt Niklas i bra balans och han tyckte tempo och balans var bra och att det, om man jämför med tidigare (när jag rattade för mycket ;-) ), så såg även detta 'lätt' ut.

Själv hade jag däremot känslan av att hon var lite seg och inte riktigt tog skänkel fram och att det inte heller var så reglerbart bakåt. Nu tror jag att detta kan bero lite på var Zinnia är, rent styrkemässigt och jag får kanske nöja mig med att det är lite jämntjockt, som Niklas brukar säga.

Men ni vet hur det är, när man haft superbra känsla, så letar man efter den igen :-) Hur som helst så, måste jag så här i efterhand vara nöjd med passet!

 

Eftersom det är tävling på söndag så passade jag på att be Johan om att får rida lite mellangångarter på torsdagens träningspass.
Vi är egentligen inte riktigt färdiga för det, men som även Johan sa, så är ju tävlandet en bra morot för att fokusera och förbättra sig. Man har helt enkelt ett mål med ridningen.

Men innan vi kom så långt, till mellangångarter alltså, haha, så blev det sedvanligt arbete på volt. Jättebra, för det är verkligen så att om grundridningen fungerar, så fungerar de flesta 'rörelserna' också.

Jag får jobba ordentligt för att få ihop henne och vi var svttiga både Z och jag innan vi väl fick ge oss ut på fyrkanten, där vi la en volt på långsidan och sen fortsatte med längning snett igenom. Vi gjorde detta i både trav och galopp och numera börjar det faktiskt likna längningar och Johan tyckte tom att mellangångarterna var bra.
MEN sen är nästa steg att få till dem när man rider själv, för att sen kunna rida dem på framridningen och sedan på tävling, så vi har ju en bra bit kvar, så att säga.

Något som hjälpte till mycket, var att sänka högerhanden eftersom formen då blev rundare och jag kunden även hålla ihop henne bättre i längningarna.

Dessutom, när jag rider henne på yttertygeln, i låg form och lugnt tempo, så blir skritten ren!
Så from nu har jag förhållningsorder från Johan och får bara rida sådan skritt för att undvika passen som kommer direkt när hon blir hög i nacken och forcerad.

Träningen var ett lyft och nu är jag så sugen på att fila vidare med hjälp av alla 'verktyg' jag fått! Ridsugen helt enkelt!

Några fler bilder från ridpasset på fotbollsplanen.


Kolla de vippande långa öronen :-) Söt-Zinnia

I söndags var det dags att träffas och rida igenom programet inför nästa söndag, då omgång 2 av div 3 ju går av stapeln. 2/3 delar av dressyrlaget var på plats och vår snälla klubbkamrat Bibban gav oss en RIKTIG genomkörare.

Jag tyckte Z kändes ganska pigg och glad när vi red fram, trots att vi höll till inne i ridhuset. Men det visade sig attt jag red fram henne, alldeles för överilat och att jag istället skulle hålla ihop henne mycket mer på yttertygeln! Dessutom fick jag inte 'mecka' för mycket med innertygeln, utan skulle använda överskänkeln för att ställa och forma innersida. Och oj vad fin hon blev stundtals! 
Riktigt reglerbar, med 'mycket' tryck och lätt oh fin, men stadig, i handen. Sen orkar jag inte hålla ihop detta ett helt program, eller ens ett helt varv, men det är iallfall en mycket angenäm känsla att eftersträva! 

Red sen igenom programmet, vilket var ok, bortsett från att vi fick svårt och miss i kommunikationen i vänster fattningarna och att jag hade svårt att komma ihåg programmet.

Denna veckan ska jag försöka rida igenom programmet minst en gång till. I kväll ska jag trimma på gräsbanan, tisdag blir det ett skrittpass ut, onsdag trimma igen och på torsdag träning för Johan.

Igår körde det ihop sig rätt så rejält!
Jag skulle ha varit den som skulle ha hjälpt till, men istället fick jag en massa hjälp av andra snälla häst människor som ställde upp och hkjälpte mig så att jag både kom till och från hoppträningen på utsatt tid. Stort tack!

Hoppträningen gick faktiskt ganska bra! Det var ett tag sen jag hade en bra känsla och det var spännande att nu uppleva att jag faktiskt kunde komma till lite bättre ridning här.
Vi började på en linje med räcke-oxet-räcke och 4 + 4 galoppsprång. Det tog ganska många varv innan jag hittade rätt rytm och ridning vilket resulterade att vi kom in lite för kort och eftersom jag då fick trycka på för att räcka över på 4 så blev det, som ett brev på posten, trångt ut.
Ett par gånger blev det även 5 galoppsprång in, men till slut fick vi till det och då gick det även mycket bättre i vårt (mitt) svåra varv, vänstervarvet.

Sen övergick vi till att hoppa lite mera bansträckning, men fortfarande skulle vi jobba dem ordentligt. Hoppade runt ganska låg höjd och tyckte faktiskt att det kändes riktigt bra, och eftersom jag ville hitta 'känslan' så bad jag om ett varv till på samma låga höjd (istället för att jag ska börja ändra en massa, som jag alltid gör, eftersom hindren blivit 10 cm högre :-D ).
Andra varvet kändes faktiskt riktigt bra! Hon var ganska reglerbar och kändes mjuk och fin. Så nu är det bara som Niklas, alltid säger: jag måste hoppa mera. NÄR ska jag ta tag och gör det? ha ha

Det haglade i tisdags när jag var påväg hem från jobbet för att byta om innan stallet. Påväg ut mot stallet var det istället strålande sol och påvägen mot Trossnäs kom ytterligare en hagelskur 'från hell'. Man kan ju i detta läge undra vad man håller på med? Terrängträning när det haglar på tvären?

Som tur var blev det på nytt strålande när vi väl landat i Trossnäs. Denna gång tyckte jag nästan att vi fick göra lättare hinder än förra gången? Vi hamnade i en grupp med några unghästar, så det kan ju vara en förklaring.

Z fick hicka och stannade 15 m före en vit grind, men när hon fått gå fram och kolla på hemskheten så gick nästa anridning mycket bättre och hon hoppade utan tvekan. Generellt fick hon snabbare bättre bjudning och var inte lika 'slingrig', nu handlar det mer om att jag ska börja lita på att hon faktiskt kommer 'ta tag' i hindren, så att jag kan slappna av och rida med mindre kontroll. Efter den lilla graven busade hon tom lite och sköt rygg och ruskade på huvudet. Ha ha

Vi avslutade med att 'hoppa' vattnet, förra gången hade det ju inte riktigt tinat. Denna gång fick vi vada ner i vattnet, vilket hon gjorde med viss tveksamhet, sen var det ett litet upphopp ut.
Vi fick göra detta flera gånger och det behövdes eftersom det blev alltid lite tveksam skritt/trav ner i vattnet. Uphoppet var dock inga problem.
Slutligen fick vi skritta ner i vattnet, göra en u-sväng och skulle då trava mot ett upphopp med en stock över. Vi hade knappt styrfart, men påhejjade av tränaren så fortsatte vi ändå och hon skuttade plätt-lätt upp över stocken utan problem. Ha ha, jag hade aldrig trott att det skulle gå att hoppa nästan stillastående, men ibland blir man lite lurad och enkla hnder ser svårare ut än vad de är.

Riktigt kul är det iallafall och jag hoppas att vi snart kan åka tillbaks på fler träningar!

I kväll laddar vi för första hoppträningen utomhus!

Bilder från förra träningen i Trossnäs

Vilken genomkörare vi fick för Johan! Inget ovanligt i och för sig :-))
Vi red inomhus, trots det vackra vädret, och jag tyckte Z kändes ganska ok på framridningen. Med ok menas att hon klev på ganska bra efter att jag jagat på henne lite med skänkel och spö. Däremot går hon ju inledningsvis med huvudet rakt upp, men efter hand börjar hon söka sig ner.

Innan passet berättade jag för Johan att jag tyckte att hon var lite seg och att jag då fick lite mycket i handen. Johans analys var att jag tvärtemot vad jag gjort när jag ridit själv, ska hålla ihop henne ännu mer, så fort hon blir seg och istället mata på energi för att på så sätt få 'gummisnodds-effekt'.

Därefter följde ett rent grundridningspass igen och jag fick enbart koncentrera mig på att hålla ihop henne och snabba på bakbenen så fort de blir långsamma/sega. Så mycket som jag tar ihop henne, måste jag också driva! I höger varv förböjer jag henne fortfarande, och måste tänka på att rida med framdelen på voltspåret.

Jag kan inte påstå att det var några nya saker Johan påpekade, men det blev ändå en liten 'aha-uppplevelse' efter att jag tydligen glömt bort endel av sakerna sen föregående träningar. Det positiva var ändå att jag har ganska lätt för att rida henne på det här sättet när nån påminner mig och numera går hon faktiskt ställd åt vänster i vänster varv, det gjorde hon inte de första träningarna.
Jag kunde även använda lite av Anis pekpinnar i detta pass, framför allt gällande min sits,  och kombinera det med Johans instruktioner.

Som vanligt var häst coh ryttare mycket trötta när vi återvände till stallet. Där fick Z back-on-track paddar och nattlindor runt om. Jag lindar inte benen i vanliga fall, men efter träningspass brukar jag göra det. Z's halmbädd är även utbytt och istället står hon nu på en betydligt lägre bädd av ny och fräsch halm.
Jag gissar att hon sov gott i natt :-) 

Av nån anledning får jag inte till det ordentligt på hoppträningarna. Hon hoppar absolut helt ok, men känslan är inte bra! Redan på framridningen kändes hon seg och långsam och som ett berv på osten blir jag spänd och irriterad, vilet såklart inte gör saken bättre.
Dessutom hade jag tagit ett kort hoppspö istället för dressyrspö, som jag faktiskt brukar ha även när jag hoppar. Det var inte förrän vi fick hoppa den läskiga vattenmattan som hon vaknade till litegranna :-) Vuxna hästen :-)
Det behövs verkligen något för att skrämma upp henne lite, när hon segar ihop såhär, jag är ändå övertygad om att det hänger helt och hållet ihop med hur jag rider henne, och jag oncentrerade mig därför på att inte bära omkring på henne, utan försökte rida med mjuk hand och mycket framåt. 

Niklas tyckte ändå att helheten var bättre, att hon var  bättre i balans och såg mjukare och mer ridbar ut, så det är bara att kämpa på!

Påskafton idag, och innnan vi avnjuter sedvanlig påskmiddag, så ska jag ut och fodra hästarna påskhö :-)) Ikväll blir det en ridtur ut i det vacra vädret.

Äntligen har jag fått bilderna från Markebäck som Linn från www.dressyrmupparna.se fotat.

 

Det var härligt väder när jag gjorde iordning Z inför söndagen träningspass för Anis. Solen sken och det fläktade lite lätt, det kändes hemskt synd att ta med Caspian in så tidigt på em, men eftersom han blir ensam i hagen utan några hästar i sikte, så kändes det som det enda alternativet, tyvärr.

Jag såg fram emot året första ridpass på ridbanan brevid sjön och blev därför lite besviken när träningen visade sig vara inomhus. Bortsett från halkan dagen innan så tappar Z väldigt mycket bjudning inomhus, men det visade sig bli ett härligt ridpass ändå!
Ojoj vad vi fick rida! Anis sa direkt till mig att slappna av i axlar och överskänkel och bara genom denna till synes enkla åtgärd blev det sån skillnad på Z. Inte så konstigt att hästen slappanar av när ryttaren gör det ;-)

Vi fick börja med galoppen på volten och ganska snart fortsatte vi rakt ut, med 15-meters volter på långsidorna, i bägge varven. Även i vänster varv fick jag snabbt en bra känsla, mycket hänger på att jag släpper fram den där vänster höften.
Därefter fortsatte vi med traven och svag öppna på långsidorna. Här fick jag tänka höger-vänster höger-vänster och helt enkelt åka med i travtakten. Vi fortsatte med längningar på långsidorna och diagonalen och här är det viktigt att jag inte släpper iväg henne, samt att jag verkligen flyttar fram underskänklarna. Avslutningvis gjorde vi lite längningar eller tempoväxlingar även i galoppen.
Både Z ch jag var MYCKET trötta när vi traskade tillbaks till stallet, men vilken härlig känsla: Z blir bärig och lätt i handen och suger verkligen fram till bettet vid de här passen för Anis och jag ser verkligen fram emot nästa ridpass, eftersom jag vet vad och hur jag ska jobba vidare.

Zinnia på MB våren 2010

I går bar det iväg till Trossnäs utanför Lillerud i Karlstad och årets första terrängträning! Det var alltså andra gången i Zinnias 7-åriga liv som hon fick prova på terränghinder. Och det var så kul!

Vädret var perfekt och Trossnäs bana är underbar, den ligger i ett grustag där det växt upp en granskog med otaliga naturliga stigar och där finns alla terränghinder man kan tänka sig: stockar, stenar, smala hinder, kombinationer, vatten, nerhopp/upphopp och gravar och vi provade på det mesta.

Z var till en början lite reserverad och lite spänd men hoppade allt vi styrde på, om än med lite inramning från piloten. Men efter några språng började hon förstå vad det handlade om och bjöd fint mot hindret, det var bara att hålla om och  och åka med, hon frustade och tyckte det var jättekul! Hon blev tom så laddad att hon studsade på stället och hade lite svårt att stå stilla när de andra hästarna gav sig iväg, ha ha.

Första språnget över en lite stock


Efter att ha stannat och tittat en gång hoppade hon med spetsade öron :-)

Efter några språng hade hon som sagt var fått upp ångan och vi fick instruktion av tränaren att gasa på ordentligt efter nästa hinder, en stock, så att hon fick sträcka ut ordentligt.
Sagt och gjort, jag manade även på med spöet eftersom hon gärna springer och kniper lite och blir lite tittig. Vi vände och galopperade tillbaks över samma hinder och ökade galoppen rejält efter hindret, tanken är att hästen efter språnget snabbt ska tillbaks till fälttävlanstempo, ca 490/min.
Precis när jag börjar sakta ner, får Z syn på vattenhindret och en målad mur och kastar sig åt sidan. Hästen försvinner under mig och jag seglar mindre graciöst rakt ner i backen! Både Z och jag blev nog lika förvånade!

Som tur var var Z lättfångad och jag klarade mig undan med bara ett par blåmärken och vi kunde fortsätta till nästa hinder.

Det var en riktig kick, måste jag säga och lätt på topp 3 roligaste saker man kan göra med sin häst! (Jag hade även en snäll kamerakvinna på plats , så fler bilder kommer!)

Här kommer ytterligare ett videklipp från Markebäck, dag 1 där vi gör lite travövergångar.

När det var dags för min och Zinnias tur att rida på söndagen, började vi direkt med galoppen, som Anis tyckte var lite bättre än dagen innan. Vi fortsatte med voltarbetet och jag fick återigen fokusera på min sits och verkligen se till att sitta ner på inner sittben. Det här får jag jättemycket hjälp utav och när jag fick fram inner höft så fungerar vänstergaloppen så mycket bättre, även på fyrkantspåret, när vi sen gick rakt ut.

Efetr detta fick vi rida öppna på medellinjen, just för att komma bort ifrån väggen, som det ju är lätt att 'hänga upp' sig på. Även detta var en mycket bra övning för min del, lite vingligt i början, men bättre efter hand. Eftersom öppnan är en samlande rörelse fick jag tänka lite 'längning' på långsidorna, för att bibehålla energin. Z var nog lite segare i kroppen dag 2 och svarade inte riktigt lika bra framåt. Men hon är en kämpe och jobbade på bra ändå.

Sammanfattningsvis har jag en massa nya intryck att ta med hem och bra 'verktyg' att jobba vidare på och jag ser fram emot nästa ridpass!