Hoppning på Hammarö
I går kväll begav vi oss ut på äventyr Zinnia och jag. Jag klädde på Zinnia skydd med transportskydd över och sadel på ryggen, innan vi lastade in Z i transporten. Eftersom jag skulle åka utan medhjälpare så är det enklast att åka med påklädd häst.
Sen styrde vi kosan mot Hammarö där Anna Danielsson skulle hålla kurs på Fredrik Hasselbergs anläggning. Jag hade visserligen varit där en gång tidigare, men då åkte jag med som passagerare och mitt lokalsinne är verkligen uselt.
Men utrustad med karta och vägbeskrivning så hittade jag rätt.
Grupperna var lite försenade, så jag hann kolla på pågående grupp en stund. Jag kan säga att alla hoppade 130-140 hinder och var utrustade med CWD sadlar, Veredus skydd och GPA-hjälmar. En lite annan nivå än vad jag och Zinnia befinner oss på mao :-D
När det började dra ihop sig lastade jag ut Z som var hur snäll och beskedlig som helst, hon har verkligen blivit resvan :-) Till min lättnad kunde jag konstatera att alla ryttare i min grupp, inte var riktigt lika avancerade som föregående (bara några ;-) ).
Vi red fram lite själva innan det blev dags för lite gemensam trimning; ställa in/ställa ut, flytta och öka, öpna/tagen bakdel, minska tempot osv. De här känner jag ju väl igen efter att ha tränat för Anna i så många år. Faktum är att Z är den tredje egna hästen jag tränat för henne. Däremot var det ju väldigt längesen jag red kontinerligt för henne.
Vi började med att hoppa fram på ett räcke med trav bom, för att sedan lägga på 4-5 galoppsprång mot ett räcke med två galoppbommar framför.
Tanken med passet var att få hästarna att få tryck i bakbenen och stampa ifrån ordentligt.
Sen hoppade vi även oxer-oxer på böjt spår, orelaterat avstånd och en serie med galoppbom, räcke 2 galoppsprång kort mot en oxer och 2 galoppsprång långt till ett räcke.
Avslutningvis la vi hop alltihopa till en bana. Jag koncentrerade mig mest på att ha en bra galopp och att inte nappa för mycket i handen; allt dressyrjobb har satt sina spår och jag rider i lite för lågt tempo (egen analys).
När det blev min tur att hoppa den avslutande banan och hindren sänktes 2-3 hål från 140-130 så kändes helt plötsligt inte hindren så stora?!
Jag har ett absolut förtroende för Anna och då rider jag också med bättre självförtroende, eftersom jag vet att jag får hjälp på traven och att hon inte skulle sätta upp nåt som jag inte skulle klara av.
Dessutom är ju galoppbommarn till stor hjälp, eftersom det hjälper till i anridningen. Hur som haver så var oxrarna säkert de största (och bredaste) som Zinnia och jag hoppat tillsammans!
Det finns mycket detaljer att slipa vidare på, men hopplusten är påväg tillbaks helt klart!
Jag kanske får mer användning för denna framöver :-)
Sen styrde vi kosan mot Hammarö där Anna Danielsson skulle hålla kurs på Fredrik Hasselbergs anläggning. Jag hade visserligen varit där en gång tidigare, men då åkte jag med som passagerare och mitt lokalsinne är verkligen uselt.
Men utrustad med karta och vägbeskrivning så hittade jag rätt.
Grupperna var lite försenade, så jag hann kolla på pågående grupp en stund. Jag kan säga att alla hoppade 130-140 hinder och var utrustade med CWD sadlar, Veredus skydd och GPA-hjälmar. En lite annan nivå än vad jag och Zinnia befinner oss på mao :-D
När det började dra ihop sig lastade jag ut Z som var hur snäll och beskedlig som helst, hon har verkligen blivit resvan :-) Till min lättnad kunde jag konstatera att alla ryttare i min grupp, inte var riktigt lika avancerade som föregående (bara några ;-) ).
Vi red fram lite själva innan det blev dags för lite gemensam trimning; ställa in/ställa ut, flytta och öka, öpna/tagen bakdel, minska tempot osv. De här känner jag ju väl igen efter att ha tränat för Anna i så många år. Faktum är att Z är den tredje egna hästen jag tränat för henne. Däremot var det ju väldigt längesen jag red kontinerligt för henne.
Vi började med att hoppa fram på ett räcke med trav bom, för att sedan lägga på 4-5 galoppsprång mot ett räcke med två galoppbommar framför.
Tanken med passet var att få hästarna att få tryck i bakbenen och stampa ifrån ordentligt.
Sen hoppade vi även oxer-oxer på böjt spår, orelaterat avstånd och en serie med galoppbom, räcke 2 galoppsprång kort mot en oxer och 2 galoppsprång långt till ett räcke.
Avslutningvis la vi hop alltihopa till en bana. Jag koncentrerade mig mest på att ha en bra galopp och att inte nappa för mycket i handen; allt dressyrjobb har satt sina spår och jag rider i lite för lågt tempo (egen analys).
När det blev min tur att hoppa den avslutande banan och hindren sänktes 2-3 hål från 140-130 så kändes helt plötsligt inte hindren så stora?!
Jag har ett absolut förtroende för Anna och då rider jag också med bättre självförtroende, eftersom jag vet att jag får hjälp på traven och att hon inte skulle sätta upp nåt som jag inte skulle klara av.
Dessutom är ju galoppbommarn till stor hjälp, eftersom det hjälper till i anridningen. Hur som haver så var oxrarna säkert de största (och bredaste) som Zinnia och jag hoppat tillsammans!
Det finns mycket detaljer att slipa vidare på, men hopplusten är påväg tillbaks helt klart!
Jag kanske får mer användning för denna framöver :-)
Kommentarer
Trackback
