Kloka häst!
Igår blev det litet av ett äventyr när jag och Zinnia skrittade ut. Det blåste halv storm och de höll på att lossa timmer mittemot stallet men det bekommer inte mitt terrängfordon som skrittade iväg som aldrig förr.
Tänkte ta stigen nere vid sjön och hoppades på att den skulle vara upptrampad och att det skulle gå att ta sig ner dit. Vid bommen var det nämligen en GIGANTISK upplpogad snödriva med packad snö. Inte idealet att försöka kliva över med en häst.
Fortsatte istället ner till 'kröken' för att se om det gick att ta sig ner den vägen och där såg det betydligt bättre ut, bara en snödriva i knöhöjd att kliva över. Stigen var upptrampad men i vart 5-6 steg trampade Zinnia igenom snön. Terränfordon som hon är (ibland) klev hon på i stora kliv med spetsade öron och stora ögon. Satt och njöt av ridturen och av en häst som verkade tycka att detta äventyr var mycket spännande :-)
Ungefär halvägs började jag fundera på att vända och insåg att det inte skulle bli så lätt eftersom snön ytanför den upptrampade stigen räckte till magen på Zinnia. Gjorde några halvhjärtade försök att försöka vända men Zinnia var inte pigg på iden. Vi klev vidare upp emot bommen och JÄTTE snödrivan Allan.
Vad göra? Såg en liten öppning brevid bommen på ca 1 ½ meter, så jag hoppade av min ädla springare, knäppte upp tygeln på ena sidan och klev för med snö upp över knäna och utan problem pulsade Zinnia igenom en inte fullt så stor driva och ut på vägen. Kloka härliga häst, som sedan tålmodigt väntade på att matte skulle kravla sig upp i hoppsadeln igen.
Tänkte ta stigen nere vid sjön och hoppades på att den skulle vara upptrampad och att det skulle gå att ta sig ner dit. Vid bommen var det nämligen en GIGANTISK upplpogad snödriva med packad snö. Inte idealet att försöka kliva över med en häst.
Fortsatte istället ner till 'kröken' för att se om det gick att ta sig ner den vägen och där såg det betydligt bättre ut, bara en snödriva i knöhöjd att kliva över. Stigen var upptrampad men i vart 5-6 steg trampade Zinnia igenom snön. Terränfordon som hon är (ibland) klev hon på i stora kliv med spetsade öron och stora ögon. Satt och njöt av ridturen och av en häst som verkade tycka att detta äventyr var mycket spännande :-)
Ungefär halvägs började jag fundera på att vända och insåg att det inte skulle bli så lätt eftersom snön ytanför den upptrampade stigen räckte till magen på Zinnia. Gjorde några halvhjärtade försök att försöka vända men Zinnia var inte pigg på iden. Vi klev vidare upp emot bommen och JÄTTE snödrivan Allan.
Vad göra? Såg en liten öppning brevid bommen på ca 1 ½ meter, så jag hoppade av min ädla springare, knäppte upp tygeln på ena sidan och klev för med snö upp över knäna och utan problem pulsade Zinnia igenom en inte fullt så stor driva och ut på vägen. Kloka härliga häst, som sedan tålmodigt väntade på att matte skulle kravla sig upp i hoppsadeln igen.
Kommentarer
Trackback
