cheran

Efter ett par veckors vilande och skrittande pga lösa skor och överben var det äntligen dags att lägga på sadeln igen för ett 'riktigt' pass. Härligt!
Z aka nordsvensken fick sadeln på ryggen och så bar det iväg till ridhuset.
Nordsvensk pga ullig päls trots att hon är nästan nyklippt och så den inferniska manen som står åt alla håll, oborstad svans och vi var omatchade så det stod härliga till, hoppskydd, dressyrsadel, schabrak & skritt-täcke i olika färg etc etc etc
Men vad gjorde väl det? Huvudsaken var att det blev ridning!

Vi var alldeles själva i ridhuset inledningsvis och började med att forsa fram i spänd, överilad trav med huvudet rakt upp. Jag fick därför revidera min plan att bara rida framåt. Travade längst långsidorna och gjorde ett avbrott på mitten av långsidan, trav framåt igen och nytt avbrott innan svag skänkelvikning 'halvt igenom'. Brydde mig inte så mycket om form, utan försökte bara få samma kontakt på båda tyglarna och krävde att hon skulle vara uppmärksam och reagera snabbt på både avbrott och igångsättning. I 'sjänkelvikningen' försökte jag att tänka att flytta bålen.
Efetrsom jag inte focuserade på formen utan istället focuserade på att RIDA och inte åka runt, så dröjde det inte så länge innan allt kändes mycket bättre. Efter en skrittpaus avslutade jag sen med att trava på volten och gjorde endel övergångar, hela tiden försökte tänka på att forma bålen och att rama in yttersidan på den öppna delen.
Red hela passet i ett friskt tempo och korrigerade framåt hela tiden och det kändes verkligen inte som att sitta på en nordsvensk! Hon var istället lätt och mjuk i munnen och sög ordentligt fram emot bettet. Underbart!