cheran

Å vad härligt det är att vara 'igång' igen! Har ridit ett par pass på bana, varierat på fotbollsplanen och utebanan och i helgen har vi varit ute i skogen. Jag har bestämt mig för att försöka bibehålla så bra bjudning i Zinnia som möjligt, och det betyder så lite ridning i ridhus som möjligt :-)

I fredags red vi ett pass på fotbollsplanen. Tränade på min oliksidighet och försökte rida 'övningar' anpassat till detta. Tex funkar sjänkelvikning väldigt bra för att jag ska rida så liksidigt som möjligt. Kom på att jag i vänstrevarv försöker 'bära' runt henne och rider då med ALLDELES för mycket hand, medan jag i höger varv 'slappnar av' och kan rifda mer för sits och skänkel. Red även mycket övergånagar eftersom Z till en början var väldigt älgig och gjorde sig lång och rak och låg på ordentligt i handen. Övergångarna är då bra, tycker jag, för att få henne mer uppmärksam på förhållningar.

Lördag och söndag var vi ute och galopperade i skogen, varvat med mycket skritt eftersom vägarna är ganska hårda och damen är fortfarande under igångsättning. Galopperar på gärdena och har hittat en sträcka med ganska bra sand underlag. Tror det var en av de första gångerna som Z galopperat med bra bjudning ute, hon blir ju ofta ganska spänd. Men idog uteridning ger resultat även på den fronten :-)

Igår traskade vi ner till utebanan och red för första gången där med belysning. Det blåste ganska ordentligt, men som sagt, ska man hålla sig från ridhus så ska man :-)
Blåsten och allt gjorde att Z var riktigt på tårna och då blir hon lixom 'tom', bara kröker på nacken och man har sytråd att hålla i. Då gäller det att driva på fram utan att hon för den skull får ila iväg. Började i skritt och gjorde lite halter, försökte få henne att länga ut halsen för att undvika kort och spänd passgång.
Z har en olat och det är att i halten helt 'slå sig fri' och vickar jag på bettet i det läget backar hon och lägger jag emot skänkeln så går hon direkt åt sidan. Antar att detta har med avsaknad av rakriktning att göra. Nu försökte jag vara nogrann med att hon skulle stå på tygeln även i halten. Först blev hon ganska frustrerad och förstod nog inte riktigt vad jag menade, men efter några varv löste vi det ganska bra.

Därefter jobbade vi i trav med mycket halvhalter och slutligen blev det lite galopp. Vid det laget var hon faktisk ganska fin och bärig. Det är så mycket lättare att rida när man har så fin bjudning! Baksidan av detta är en häst som är beydligt mer på tårna, tex galopperade vi i lugn rytm på stora mittvolten i höger varv, när hon helt utan förvarning kastar sig ut i vänster varv när vi är på väg emot spåret. Ha ha
Vet ej vad hon såg/hörde, men av nån anledning så är huset mittemot ridbanan riktigt läskigt stundtals.

Mätte Caspian igår och kan konsatera att han verkar ha stannat i växten sen han flyttade hem. Han är fortfarande ca 155 cm i amnken och 156-157 på rumpegumpen.
Häromdagen ställde jag upp honom på gången och gick och mockade, inga som helst problem! Inte ens när han backade så att kedjorna stramade blev han upprörd, och ingen tendens till att försöka slita sg loss, vilket vore det normala. utan matte kunde skjuta på framåt till normal position igen. Lillsnutten!