Hästlicens och billigare tävlingar
Reglerna för licensen ändras 2012 och man måste då även ha hästlicens på lokal nivå och man löser istället licensen årsvis. Priset är 200kr/år.
Fram tills 31 december kan man dock lösa den gamla typen av licens, livstidslicens. Den kostar 950 kr och man löser den via TDB för att sedan skicka in kopia på passet via fax eller post.
Detta ska jag göra även för Caspian, han fyller ju ändock 3 år imorgon :-) (Alla hästar fyller ju år på nyårsafton).
Förhoppningsvis kommer han att tävla i minst 5 år, vilket isåfall innebär att jag börjar gå plus minus noll ¨på 'licensaffären'.
En parentes är dock att jag läste att Ridsportförbundet ville göra det enklare aoch billigare att tävla. Är det någon som tycker de lyckas?
Inga premier på ponnytävlingar, men undomar som rider häst får premier...
Dyrare ryttarlicenser (en regional ryttare betalar samma pris som en nationell ryttare.. gräsrötterna betalar för proffsen...)
Hästlicens löses årsvis
Dessutom höjs startavgifterna hela tiden...
Ja, det är nog bara att inse. Hästsport ÄR en snobbsport!
Caspian 3år får hästlicens
Fem av sju hästar rastade!
I går var det full rulle i stallet. Alla var där och red! Verkligen hur kul som helst att umgås med likasinnade och som verkligen R*I*D*E*R. I förra stallet var det lite si och så med den varan och jag red nästintill ALLTID helt själv i ridhuset.
Fem utav totalt sju hästar reds på ridbanan (en har hovböld och en är 2½ år).
Efter sedvanliga stallbestyr gjordes Zinnia iordning för att äntra ridbanan, lagom tills dess började det regna fint, fint regn på snedden och efter ett par varv var vi lagom blöta. Men eftersom det var hyffsat varmt och ridbanan helt bar (det har den varit några dagar) så var vi ganska lyckliga ändå, både häst och ryttare.
För att undvika 'kast med liten ryttare' som har blivit lite standard, vid sådana här blåsiga tillfällen, så letade vi upp den del av ridbanan som var mest vinstilla och höll oss där (feg matte ;-) ).
Z var 'kraftfull' som Johan skulle ha sagt, men hon höll sig faktiskt i skinnet, eller jag såg till att hon gjorde det ;-)
Det var inte lätt att få henne avspänd och rund i överlinjen, (hon har ju ganska kort hals som hon gärna spänner upp) men jag försöte iallfall få henne jämn och stadig i formen och red okomplicerat på voltspåret med lite övergångar.
Vi galoppade lite på slutet och här är hon verkligen härlig, hon har blivit starkare och bär sig mycket bättre och har en naturlig balans som gör att jag inte alls får mycket i handen, utan känslan är att man kan sitta helt stilla.
Efter ca 30-40 min 'rastning' fick Z gå tillbaks in i sin box och fick ett fleecetäcke på sig.
Efter det fick även Caspian en liten borstning. Han njuter i fulla drag av det och är så snäll, om än lite bänglig att hålla på med.
Mattes pojke :-D
Caspi
Äntligen hoppträning
Jag blev för några veckor sedan tillfrågad om jag ville vara med och hoppträna för Malin Åkerberg i Botorp. Det ville jag så klart, även om det var ett bra tag sedan vi hoppade, så är det otroligt nyttigt att variera träningen och inte heller fel att få rida i ridhus.
Jag hade ändå inte så höga förväntningar, eftersom vi, dvs jag såklart var ringrostig, och för att Zinnia går lite på halvfart för tillfället.
Värmningen fick bli okomplicerad där vi bara joggade omkring utan några som helst kravpå form. Zinnia var iallfall väldigt glad och positiv och travade glatt på i giraff-form.
När det blev dags för lite gemensam framridning kunde jag konstera att upplägget passade oss bra, vi fick trava i ett ganska fräscht tempo, på ett litet mindre 4-kantsspår, varvat med volter och försöka göra hästarna långa och låga. Väntservarvet var sisådär inledningvis, men lossnade faktiskt hyffsat efter hand.
I galoppen rullade vi på med långa och runda galoppsprång och varvade detta med övergångar till skritt, där vi skulle försöka få hästarna på bakdelen.
Jag satt nog mest och log hela passet igenom, inte för att allt var så perfekt, tro mig, det finns 1000 detaljer att rätta till, men det var härligt att Zinnia kändes så pigg och fräsch och tyckte det var så roligt. Det var lite som att hon sa 'matte håll i dig, så fixar jag detta', ha ha. och det gjorde hon verkligen. Som jag brukar säga, det var inte hästen utan ryttaren som var den ringrostiga :-)
Zinnia och jag, rustade för en skrittur ute.
Härlig ridning
Efteer att ha skrittat ut efter lördagens träning och lagt in en vilodag, så var det åter dags att ta tag i ridningen.
Vi red på ridbanan, där underlaget var lite ojämt bitvis, så det gällde att hitta 'bra linjer'.
Det resulterad i mestadels skritt och trav på 4-kanten, med en miljon övergångar. Det blev ett ganska okomplicerat pass där jag fortsatte att försöka ha koll på att hon är rak och inte slingrar sig och att hon är emellan hand och skänkel.
Hon var JÄTTEFIN! Allt var givetvis inte perfekt, men hon var mjuk, smidig och väldigt fin i munnen. Återigen kan jag konstatera att det beror 100% på hur jag själv rider och nu verkar jag ha hittat tillbaks till 'rätt' ridning igen, åtminstone under ett pass, ha ha.
Härlig känsla var det iallfall!
Zinnia på Anna-träningen i lördags.
Välbehövlig träning
Tillslut blev det ändå ganska bra, även om jag tyckte att Z var aningen för okänslig för skänkeln och lite halvseg i munnen. Vänsterbogen, framför allt i höger varv svajjade även ungefär en halvmeter utanför kroppen. Mina korrigeringar blev lite för burdusa med följd att Z svajjade iväg ännu mera och det tar då alldeles för lång tid att komma tillbaks till utrsprungsformen. Så jag måste tänka på att korrigera snabbare.
Det som ändå var bra var att vänster varv nästan var bättre än det högra! Framsteg helt klart!
Även om passet inte var 'guld och gröna skogar' så var det ändå välbehövligt och nu kämpar vi på ett par veckor tills det är dags för nästa träning. Förhoppningsvis kommer jag hinna med att rida lite mera kontinuerligt fram tills dess.
Bushästar
När det är mörkt och svart och isigt och inte de allra bästa förutsättningarna för ridning så är det väldigt trevligt att ha sällskap!
Z fortsätter att vara 'på g' och inte gjorde edt saken bättre att en av hästarna gjorde kaprioler och stod på bakbenen. 'Carpe' som stod för dessa cirkuskonster är dock förlåten, han är bara 4 år och har dessutom vilat i några dagar och är under igångsätning.
Iallfall så verkar Z bli ordentligt taggad av detta och tillslut letade hon verkligen efter saker att bli rädd för, så någon gång var det hon som skyggade och fick med sig akrobat-Carpe som avrundade med en bockserie. TUR att Sara är såpass sadelfast!
Övre delen av banan är snart isfri, så vi kunde faktiskt trava endel, men eftersom Z var som hon var blev det ett joggingpass snarare än att jobba igenom så mycket som kanske skulle varit önskvärt inför lördagens träning för Anna.
I kväll är det på't igen!
Skritta och sårvård
I går trodde jag nästan inte att det skulle gå att rida på ridbanan, men utrustad med brodd så hittade vi ett par plättar där det inte var för halt och isigt.
Det blev därför återigen ett ridpass i skritt, men bättre än ingenting så att säga :-)
Red väl i ca 30 min och lade in lite skänkelvikningar, mycket halter och halvhalter och faktiskt klämde vi in ett par övergångar till trav med. Z var på g och ruskade på huvudet och tyckte det var kul, ha ha.
Annars så håller jag på med sårvård, Caspian har nämligen fått en spark vid armbågen vid höger fram. Det resulterade i ett 4-5 cm lång sår som antagligen är ganska djupt. Det rinner sårvätska och eftersom herrn ligger och trynar i torvströ på nätterna, så är jag där både på morgon och kväll och tvättar rent med tvål och vatten och baddar med jodopax eller alsollösning och håller koll så att han inte får feber.
I morse när jag kom upp var hela höger framben ner till knä tjockt som en stolpe. Förhopningsvis minskar svullnaden när han får gå ute i hagen...
Lite ridning
Zinnia fått lite vila en vecka, så igår var det mer än dags för lite ridning igen. Det blåste och regnade på tvären, men vi var två tappra ryttarinnor som äntrade ridbanan sent på tisdagskvällen, väldigt skönt att man inte ska rida själv i det läget!
Det blev iallfall 20min skritt, och faktiskt var det uppehåll under denna tiden och helt ok att rida. Z skötte sig bra, med undantag från att hon blev JÄTTERÄDD för en stor sten utanför ridbanan och for iväg, roliga häst! Efter det hade jag bra bjudning iallfall :-)
Det finns ganska mycket att 'ta tag i' efter vilan, men det är ju bara att kämpa på!
Lite shopping
Ett par CRW ridbyxor.
Jag är ju inte överdrivet förtjust i Hööks produkter och är lite tveksam till kvaliten, men dessa var sköna och materialet stretchigt, så jag provar!
Elitbrodd. Ett inte fullt så roligt inköp, men en väl värd investering. För en gångs skull lyckades jag även pricka vintervädret genom att sko med snösulor och 4 st broddhål redan förra veckan!
En annan väl värd investering är detta MONSTER till snöslunga! Jag har under helgen roat mig med att 'slunga' hela stallplanen och gångarna ut till hagen och det är ju skönt när det är gjort.
Caspian har flyttat hem
Jag fick en liten rapport om hur han skött sig (bra) och om hur de jobbat med honom under denna dryga månad. Sen longerade Karin några varv innan jag fick hjälpa henne upp på ryggen.
Hon visade skritt, trav och tom galopp och Caspian skötte sig jättebra och fattade rätt galopp och joggade runt fyrkantspåret hur världsvant som helst :-)
Sen blev det min tur! Så efter lite övertalning klättrade jag faktiskt upp och skrittade några varv. Provade även på att trava längst långsidorna och han skötte sig så himla bra.
Det är ju en liten omställning att hoppa upp på en unghäst som mestadels är riden med 'rösten' ocvh allltså inte förstår vare sig skänkel och tygel ordentligt. Man måste vara väldigt tydlig i sin hjälpgivning och man måste renodla och bara använda en hjälp i taget. Jag kan säga att det inte var lika lätt att rida på 4-kanten som det såg ut :-)
Resan hem till Karlskoga gick såklart bra och Caspian är nu inkvarterad i sin box ute i Gottebol och jag tror minsann att han trivs.
Min förtsa ridtur på Caspian, Kvinnersta 8 dec-2011
Klä sig själv eller hästen ;-)
Man ska alltså inte klä hästen efter hur frusen man själv är (vilket jag upplever är ganska vanligt).
Läs här!
Flytt, chili och inställd dressyrträning
När vi hade bärt och lastat på och lastat av och bärt så bjöds det på rykande varm chili och kaffe och bullar, som avnjöts i sadelkammaren. Bohemiskt men väldigt gott och ganska mysigt.
Pga vädret lade jag alla ridplaner på hyllan och fick istället hjälp av lite hjälpredor att putsa och packa grejerna inför söndagens träning. Sen tog vi in alla hästarna och fodrade eftermiddagsmat innan det bar av hemåt.
På söndags förmiddagen, precis när jag var påväg att kliva ut genom ytterdörren så kom ett sms med info om att söndagens dressyrträning blivit inställd. Anna hade krockat, men var som tur var oskadd! Skönt att det inte verkade vara någon alvarlig olycka!
Istället skrittade jag ut en sväng, och konstigt nog var inte Zinnia rädd för en endaste soptunna, trots att vi passerade flera. Sen lade vi alla dressyrkrav på hyllan och cantrade istället ute på ridbanan. En härlig avslutning på veckan!
Ett ridpass i sommras.
Vilda Zinnia
Det blåste visserligen halv storm när vi entrade ridbanan på kvällskvisten. Först trodde jag att hon belv rädd för longerlinorna när en 4-åring blev longerad och avskrittad, för hon gjorde helt plötsöligt, från skritt på lång tygel ett luftsprång rakt upp i luften.
Det kändes ungefär som att sitta på en bomb. Johan Ekenberg brukade säga 'känn kraften' när han jagade oss med longerpisk, och jag kan ärligt säga att detta var liiiiite mer kraft än vad jag behövde.
Inte blev det bättre när en ponny skrittade ut en sväng för att sedan kom ner på banan. Det var precis som hon höll koll på den för när vi sedan mötte ponnyekipaget så började luftsprången igen, rakt upp i luften och sedan i galopp mot ponnyn! Jag fick be om ursäkt för vår framfart. Jag försökte aktivera henne genom lite trav och efter hand blev det faktiskt lite bättre, fortfarande var hon väldigt 'elektrisk', men hon höll sig iallfall på backen återstoden av ridpasset.
Vi gjorde några riktigt fina galoppfattningar och galoppen var rund med mycket stuns i. Något gott förde all energi med sig :-D
Bildbevis!
Caspian på utetur!
I ridhuset på Kvinnersta
I hagen tätt intill sin Saga:
Frust Frust
Hon är SÅ nöjd när hon får jobba lite, det märks ännu mera nu när hon inte rids varje dag. Hon blir lixom ännu mera kelig och när man kommer ut på banan så drar hon nästan tyglarna ur händerna på mig med allt sitt frustande.
Jag har ett leende på läpparna i stort sett varje ridpass numera: pigg och glad häst och en STOR (för att inte säga GIGANTISK) ridbana, vad mer kan man begära?!
De två träningarna för Anna har verkligen gett resultat och Zinnia känns jättefin.
Fortfarande så trimmar vi på med enbart grundridning och väldigt få, om några rörelser. Jag försöker tänka på att snabbare kräva att hon ställer igenom och att hon jobbar i en lägre och rundare form. Jag vill ha henne jämnare på båda tyglar eftersom hon lätt blir ganska 'fladdrig' när hon är då här pigg. En bra sak då är att rida några meter innanför staketet.
På söndag är det dags för träning igen, och då gäller det att vi 'hållit i' vad vi fick fram på förra träningen, ha ha.
Zinnia i Knutsbol sommaren 2011
