cheran

Igår kväll begav vi oss ner till ridhuset i blåst, mörker och isgata. Som tur är var det sandat och både Z och jag var broddade och kunde därmed gå relativt halkfritt. Som en extra säkerhet går jag och håller i Z:as täcke, hon är verkligen supercool och trygg!

Nere i ridhuset stod en studsserie uppställd, så vi började med att skygga för detta vidunder. I skritt gick det ok men i trav bar det iväg ordentligt med nosen som högsta punkt. Ha ha. Hopphäst?!  Hon var ganska valpig i början av passet och jag fick vara på henne en del med både sporren och spö.

Jag rider normalt sett inte med sporrar 'till vardags' eftersom jag tycker att jag hackar lite för mycket med skänkeln. Men jag upptäckte efter Johan-passet, att jag med hjälp av dem (såklart) fick betydligt mer att säga till om och har därför valt att använda dem en period.

Efterhand fick jag lite bättre stöd i handen och lite mer reaktion för hjälperna, även om jag tyckte att hon nog blev lite framtung. Travade endel på volt och tvingade mig att sitta ner, pust vad det är jobbigt!!! Men när vi väl fattade galopp så hade det faktiskt gett resultat.

Började i höger varv, som i och för sig alltid är bra, eller iallafall bättre. Först gick hon inte fram ordentligt för skänkeln, men efter några långsidor framåt, kunde vi återgå till voltarbetet.
Minskade även volten och det gjorde hon bra. Skrittade några varv innan jag fattade vänster galopp (från skritt!). Faktisk en ganska ok fattning.

I vänster varv tänker jag lite tvärtom, och istället för att rida överilat framåt är jag noga med att försöka räta upp mig och sitta på rumpan, bromsa på inner och flytta ut bakdelen. Minskade volten även i detta varav och red några varv på 8-10meters volt och här spårade hon jättebra och satte under inner bak ordentligt. Fortsatte även nått varv rakt ut och även det fungerade bättre än förväntat. Detta är nog det bästa hon gått i vänster varv i galopp på länge! 

Försökte mig även på lite trav runt 4-kantspåret under nersittning ,efter ytterligare en skrittpaus, och försökte bibehålla samma känsla av uppförsbacke och att ha hästen framför. Tyvärr lyckades det inte lika bra i traven som i galoppen och efter några varv saktade jag av och nöjde mig med att galoppen iallfall är på helt rätt väg.
Jag har, ibland när jag rider, svårt att sluta och vill gärna mala på och få ALLT att funka bra. Känner ni som läser igen er?
Igår blev det iallfall ett lagomt långt svettigt pass utan en alltför trött häst och traven får vi helt enkelt jobba vidare på en annan dag!

Z blev även belönad med sitt favoritgodis när vi kommit tillbaks till stallet. Socker spottar hon ut, men dessa går ner :-)