cheran

Jag har under de senaste veckorna tagit med Caspian på promenad ner till ridhuset, eftersom rörelsefriheten är lite begränsad i hagarna. När det är isigt är det inte lätt för en stackars 2-åring att få sitt rörelsebehöv tillgodosett. Det ska väl även erkännas att Z inte är världens mest ystra lektant heller :-)

Vi har varierat med att jag gått själv med Caspian och att Henna har följt med med Z och Caspian har faktiskt varit ganska vild :-)
Eller vad sägs om passage/piaff med svansen så högt att han böjer den BAKÅT mot ryggen (ha ha), jämfota sidohopp när vi mött gående, sparka med frambenen och sist men inte minst så hann vi engång inte mer än in i ridhuset innan han stod på bakbenen och viftade.
Min lilla tafatta och mesiga fölunge har förvandlats till en yngling som nästan kryper ur skinnet.

 Igår var det dags för en ny promenad och denna gång skötte han sig JÄTTEBRA! Matte var från början mer bestämd (inspirerad av Eamion Hickey-kliniken) och det funkar superbra med grimma och kedja. Trots att det var rejält halt på sina ställen, vi fick gå sakta sakta och Caspian var så försiktiog och lyhörd.
Vi mötte hundar och andra hästar och var ute på gärdet i blåsten (för att undvika de allra halaste partierna). Nere i ridhuset gick vi 1½ varv innan jag släppte honom lös, så att han inte ska lära sig att det är fullt ös så fort han kommer in där.
Men när jag väl släppte då blev det 'rejs' och Caspian gjorde skäl för namnet Rally-kalle, när han väl busat av sig det värsta springet så kommer han tillbaks till mig och går efter mig, så lite ledare är jag allt :-)

Tog sedan ytterligare en promenad med Z och Caspia fick stå själv kvar i stallet och mumsa på sin em-mat.

Caspian på sommarbetet -09 busar med kamerakgvinnan och får plötsliga frihetskänslor