Offroad
Igår stack jag och min (ährm) ädla springare ut på en tur i skogen.
Lite spänt var det som vanligt när vi passerade 'bostadsområdet' med hus, garage och skjul. Ett par 'freeze' kunde inte heller undvikas, trots att jag är ganska tuff mot henne och manar på/använder spö när jag märker tendenserna till att stanna.
Men hon är som sagt en introvert häst och det jag upplever funkar bäst är en balans mellan att använda spöet kontra att låta henne titta några sekunder.
När vi väl kommer in på skogstigarna så är hon är ett riktigt terrängfordon och kliver obekymrat fram över stock och sten. Vi passade på att prova en ny stig genom skogen men tyvärr hade det avverkats en massa träd och vi kunde inte forcera all sly utan fick vända, istället följde vi en mindre stig som blev...mindre och mindre. Tillslut försvann den helt, vilket inte bekymrde Zinnia som glatt fortsatte ändå.
Ha ha undrar just vart vi hade hamnat om hon hade fått fortsätta?
Vi vände tillbaks igen och fortsatte vår välkända stig. Där finns en massa skogsvägar som verkar fortsätta hur långt som helst och vi passade på att rejsa lite. Eller iallfall på hemvägen, bortåt blev det sedvanligt solvallatrav och passgång i skritten. Men på hemvägen kunde vi som sagt galoppera på ganska ordentligt, även om man måste vara lite beredd, eftersom alla stora stenbumlingar och vedtravar fortfarande är läskiga :-)
Zinnia klädd för en skogstur
Lite spänt var det som vanligt när vi passerade 'bostadsområdet' med hus, garage och skjul. Ett par 'freeze' kunde inte heller undvikas, trots att jag är ganska tuff mot henne och manar på/använder spö när jag märker tendenserna till att stanna.
Men hon är som sagt en introvert häst och det jag upplever funkar bäst är en balans mellan att använda spöet kontra att låta henne titta några sekunder.
När vi väl kommer in på skogstigarna så är hon är ett riktigt terrängfordon och kliver obekymrat fram över stock och sten. Vi passade på att prova en ny stig genom skogen men tyvärr hade det avverkats en massa träd och vi kunde inte forcera all sly utan fick vända, istället följde vi en mindre stig som blev...mindre och mindre. Tillslut försvann den helt, vilket inte bekymrde Zinnia som glatt fortsatte ändå.
Ha ha undrar just vart vi hade hamnat om hon hade fått fortsätta?
Vi vände tillbaks igen och fortsatte vår välkända stig. Där finns en massa skogsvägar som verkar fortsätta hur långt som helst och vi passade på att rejsa lite. Eller iallfall på hemvägen, bortåt blev det sedvanligt solvallatrav och passgång i skritten. Men på hemvägen kunde vi som sagt galoppera på ganska ordentligt, även om man måste vara lite beredd, eftersom alla stora stenbumlingar och vedtravar fortfarande är läskiga :-)
Zinnia klädd för en skogstur
Kommentarer
Trackback
