En riktig genomkörare
Jag hade gjort klart stallet och fixat hästen och i precis lagom tid skrittade vi ner till ridhuset. Dagen till ära fick Zinnia inviga sina nya 'noname' fleecelindor och schockemöhle-shabraket. Jag matchade lite extra med ett blått ylletäcke med röd/vita kantband. Ska man vara fin så ska man :-)))
Jag var i valet och kvalet över de där lindorna, inköpa på Skandinavium, och ångrade halvt som halvt att jag inte investerat i ett par schockemöhle istället. Men dessa till var faktiskt helt ok (och hälften så dyra).
Började rida fram och koncentrerade mig enbart på att hon skulle gå fram. Z kändes ganska pigg, men lång och lite långsam. Dessutom skovlade ytterbogen på någonstans långt utanför hästkroppen. Speciellt i höger varv har jag ridit henne allldesles för förböjd ett tag och nu när hon inte gått ordentligt på ett tag, så framkom detta ändå mer.
När det blev vår tur berättade jag för Johan att Z haft tappsko och varit lite öm/varm, men att det blivit succesivt bättre
men att jag pga detta ej kunnat rida ordentligt på ett tag.
Vi började på samma sätt som förra träningen, i skritt och med långpisken :-))) för att kvicka upp bakbenen och få bort de passartade tendenserna. Hon tar ju detta riktigt bra och Johan behövde inte fösa med långpisken så länge, i stället fick jag vara på med spöet för att kvicka på henne.
Vi arbetade i hela passet med ren grundridning, dvs stadig form, jämn på båda tyglarna, nosev vid lodplan, låg hand, bettet på lanerna och så fick jag hela tiden tänka 'samla' och sen peta på med spöet för att kvicka upp bakdelen.
Det är helt otroligt vilken skillnad det blir när hon blir kvickare i de där, vanligtvis lite långsamma bakbenen!
Vi behöver båda två, mest jag antagligen, mala på med sånt här jobb för att hitta rätt. Z fick en hel del beröm och Johan tycker hon är väldigt trevlig och det är hon ju verkligen. Han tyckte att hon tog ridningen (& långpisken) på helt rätt sätt, dvs trots att hon spänner till först så slappnar hon av väldigt fort och är påverkbar på ett bra sätt och att hon är arbetsvillig och ställer upp och vill jobba. Men att jag måste vara på henne och verkligen visa hur jag vill ha det.
Så nu är det bara att trimma på inför tävling nästa helg, synd bara att det inte är ett Johan-pass nästa torsdag igen ;-)
Kollade av tappsko-frambenet efter passet och faktum var att jag tyckte att värmen fatiskt hade lagt sig lite till, så det verkar gå åt helt rätt håll. Skönt!
Jag var i valet och kvalet över de där lindorna, inköpa på Skandinavium, och ångrade halvt som halvt att jag inte investerat i ett par schockemöhle istället. Men dessa till var faktiskt helt ok (och hälften så dyra).
Började rida fram och koncentrerade mig enbart på att hon skulle gå fram. Z kändes ganska pigg, men lång och lite långsam. Dessutom skovlade ytterbogen på någonstans långt utanför hästkroppen. Speciellt i höger varv har jag ridit henne allldesles för förböjd ett tag och nu när hon inte gått ordentligt på ett tag, så framkom detta ändå mer.
När det blev vår tur berättade jag för Johan att Z haft tappsko och varit lite öm/varm, men att det blivit succesivt bättre
men att jag pga detta ej kunnat rida ordentligt på ett tag.
Vi började på samma sätt som förra träningen, i skritt och med långpisken :-))) för att kvicka upp bakbenen och få bort de passartade tendenserna. Hon tar ju detta riktigt bra och Johan behövde inte fösa med långpisken så länge, i stället fick jag vara på med spöet för att kvicka på henne.
Vi arbetade i hela passet med ren grundridning, dvs stadig form, jämn på båda tyglarna, nosev vid lodplan, låg hand, bettet på lanerna och så fick jag hela tiden tänka 'samla' och sen peta på med spöet för att kvicka upp bakdelen.
Det är helt otroligt vilken skillnad det blir när hon blir kvickare i de där, vanligtvis lite långsamma bakbenen!
Vi behöver båda två, mest jag antagligen, mala på med sånt här jobb för att hitta rätt. Z fick en hel del beröm och Johan tycker hon är väldigt trevlig och det är hon ju verkligen. Han tyckte att hon tog ridningen (& långpisken) på helt rätt sätt, dvs trots att hon spänner till först så slappnar hon av väldigt fort och är påverkbar på ett bra sätt och att hon är arbetsvillig och ställer upp och vill jobba. Men att jag måste vara på henne och verkligen visa hur jag vill ha det.
Så nu är det bara att trimma på inför tävling nästa helg, synd bara att det inte är ett Johan-pass nästa torsdag igen ;-)
Kollade av tappsko-frambenet efter passet och faktum var att jag tyckte att värmen fatiskt hade lagt sig lite till, så det verkar gå åt helt rätt håll. Skönt!
Kommentarer
Trackback
