UNDERBART sommarväder!
Man blir glad i hela själen när det är sånt strålande vackert väder!
Eftersom vi skulle iväg på annat galej i går kväll, så hastade jag från jobbet och slängde på alla atrialjer såsom sadel, träns och benskydd.
Sen slängde jag mig själv upp (det var en ren överdrift, eftersom jag hade REJÄL träningsvärk i ljumskarna sen gårdagens pass). Skrittade ut en kort runda innan jag red upp till fotbollsplanen för lite lättare dressyr.
Z var RIKTIGT på hugget! Hon gillar absolut utebanan mer än ridhuset och vem kan klandra henne :-)
Försökte tänka på att inte rida överilat utan istället bromsa upp, utan att för den skull bli fast/stum i handen.
Efter ganska mycket galopp testade jag lite längningar och hon tog i och längde som bara den. MEN sen var det inte lika lätt att få stopp på ångloket. Inte för att hon blir så stark, egentligen, utan för att det krävs att jag är med och parerar ganska snabbt för att få tillbaks henne. Än så länge är jag iallfall mycklet nöjd att hon svarar så bra framåt.
Sen red jag igenom programmet, vilket kändes ganska ok, förutom att det blir lite vingligt och att jag ibland glömmer att rida, utan 'åker' mellan punkt till punkt. Stundtals fick jag iallfall en riktigt bra känsla och det känns som vi är på rätt väg!
Skönt för hästarna att slippa täcken ute!
Eftersom vi skulle iväg på annat galej i går kväll, så hastade jag från jobbet och slängde på alla atrialjer såsom sadel, träns och benskydd.
Sen slängde jag mig själv upp (det var en ren överdrift, eftersom jag hade REJÄL träningsvärk i ljumskarna sen gårdagens pass). Skrittade ut en kort runda innan jag red upp till fotbollsplanen för lite lättare dressyr.
Z var RIKTIGT på hugget! Hon gillar absolut utebanan mer än ridhuset och vem kan klandra henne :-)
Försökte tänka på att inte rida överilat utan istället bromsa upp, utan att för den skull bli fast/stum i handen.
Efter ganska mycket galopp testade jag lite längningar och hon tog i och längde som bara den. MEN sen var det inte lika lätt att få stopp på ångloket. Inte för att hon blir så stark, egentligen, utan för att det krävs att jag är med och parerar ganska snabbt för att få tillbaks henne. Än så länge är jag iallfall mycklet nöjd att hon svarar så bra framåt.
Sen red jag igenom programmet, vilket kändes ganska ok, förutom att det blir lite vingligt och att jag ibland glömmer att rida, utan 'åker' mellan punkt till punkt. Stundtals fick jag iallfall en riktigt bra känsla och det känns som vi är på rätt väg!
Skönt för hästarna att slippa täcken ute!
Kommentarer
Trackback