cheran

Jag kände mig lite som en cowboy, när jag bestämde mig för att det var dags för ungen herr Caspian att få följa med och prova på livet som handhäst.
Vägarna runt stallet är inte speciellt trafikerade och de få bilar som man, i undantagsfall möter, visar alltid (!)m hänsyn, så det kändes som sagt som att det var dags att prova.

Jag hade lite huvudbryderi angående om Caspian skulle gå i grimma eller träns, han har ju visserligen haft träns ett par gånger, men jag har då haft grimman utanpå, så han är inte van vid att bli ledd i bett.
Jag bestämde mig ändå för att låta honom ha träns och delta och istället för att jag skulle trassla in mig i en lång longerlina så valde jag ett extralångt 'western-grimskaft'.

Jag lyckades få både Zinnia och Caspian att stå still medans jag klättrade upp på Zinnia och sen bar det iväg! Zinnia är ju trygg i de flesta situationer och Caspian följde snällt med, han är ju dessutom ganska van att traska i Zinnias fotspår, så detta var ingen direkt världsrevolution för nån av hästarna.

Vi tog vägen ner mot ridhuset och sedan vidare ner runt sjön, sen passade vi även på att trava ett varv runt fotbollsplanen, bara för att testa om det gick och det gjorde det.
Sen fick Caspian en välbehövlig avborstning och han såg faktiskt lite trött ut när han fick komma in i boxen och mumsa på eftermiddagshöet. Orken tar snabbt slut när man bara är 2½ år!