cheran

I söndags kunde jag äntligen rida igen. Det hade varit strålande sol hela dagen och vad händer?! Precis när jag lagt sadeln på hästryggen så börjar det regna! Men vi hästmänniskor är ju ett tåligt släkte, så vi trotsade vädrets makter och red ett pass på banan. Zinnia var 'lite på tårna' av att ej ha blivit riden på några dagar och skyggade för skottkärror och allt möjligt som hon normalt inte tittar på. Pga spändhet blev formen lite hög och med Anna Björkmans visdomsord i minnet så försökte jag tänkla extra på att få henne att jobba i en lägre och rundare form.
Zinnia är ju precis som min 'gamla' häst Classic en häst som har lätt att komma i en hög form och då måste man sträva efter en lägre form. Förresten så gick väl 'Classe' aldrig i form, men det är en annan historia. ha ha 
Efter att ha haft en sån häst som Classe var, så inser man verkligen att man har olika förutsättningar med olika hästar, tex de är olika ridbara och har olika lätt för sig. Ibland ser man hästar som det ser ut som man bara behöver stoppa ett mynt i för att de ska placera sig på tävling (obs SER UT). 

På måndagar står, hör och häpna, bugg-kurs på schemat så då hinns ingen ridning med. Däremot trotsade vi vädrets makter idag (igen) och gav oss ut i skogen trots riktigt höstrusk och stormvindar. Fröken var som vanligt ordentligt spänd och söndagens övningar med låg och rund nacke, var ett minne blott. Jag bryr mig inte så mycket om den där spända, höga nacken utan travar på i friskt tempo. Det som är bra är att hon nu bjuder på ordentligt bakifrån. Det blev några 'kast med liten ryttare', men det får man väl ha överseende med när det blåser så att man tror att man snart ska lyfta upp över trätopparna och rådjuret vi mötte gjorde givetvis sitt till. 

På söndag blir det förresten invigning av nya hoppskydden --> hopptävling!