Caspian och Cherry ska flytta!
Nu blir det snabbt mörkt på kvällarna!
Igår gick min kropp fortfarande på sommartid och därför vaknade jag en timme innan klockan skulle ringa, tyckte det var lika bra att gå upp och sticka till jobbet. Satt sen instängd i en 'data-bunker' hela förmiddagen så då passade det bra att kunna åka hem lite tidigare på em för att rida ut i det vackra vädret.
Miss Spänd som vanligt, för att utmana och vänja oss så tog vi den 'farliga' vägen. Den här gången skrittade hon på som sjutton från start, spänd och med huvudet rakt upp i traven och tvärnit för ett par rådjur. Vägbommen höll på att äta upp oss den här gången med och samma gamla farliga stenar. MEN på hemvägen var hon jättefin!
Mjuk i handen och med jätte-energi i bakkärran. Det blev en galopp så tårarna rann, hade gärna galopperat mer, men finns inte så många partier med bra underlag. Men vi travde på bra iallfall.
Har äntligen bestämt mig för att flytta Cherry och Caspian från Valåsen, så till helgen flyttar båda två
till Hjelmskyl utanför Flen (hjelmskyl.se). Där ska de leva 'lyxliv' på lösdrift med 18 andra ston & föl. Caspian behöver kompisar & hagarna i Valåsen är som de är. Givetvis kommer jag att sakna honom massor, men jag tror på att låta unhästar växa upp i en bra miljö med stora kuperade hagar och lekkamrater.
Duktiga Zinnia
Bortsett från dressyrträningen i tisdags har förberedelserna inför söndagens klubbdressyr varit ganska sparsamma, så på lördagen var det dags att rida igenom programmet.
Lite rutin har jag upenbarligen lyckats få under året också, för det var mycket lättare att lära sig programmet denna gång.
Jag har aldrig ridit LB:1 på Zinnia som för övrigt ju bara gjort en (påtvingad ;-) ) start i LB.
Däremot märker jag att hon nu har en helt annan styrka och bärighet jämfört med i våras när vi gjorde våra första starter. Nu orkar hon plötsligt även 'länga' och hon är MYCKET starkare i galoppen och orkar även mindre volter. Eller plötsligt, förresten, det ligger en hel del arbete bakom och ffa en röd tråd i utbildningen, som jag kan tacka Anna och Niklas för. Om jag tänker tillbaks på den rangliga, omusklade och outbildade häst vi hämtade hem i juni förra året så är det ju en milsvid skillnad!
Redan lastningen fungerade super på söndagsmorgonen, jag och kära sambon har trimmat ihop oss bra :-) Tyvärr är just lastning annars en av få ting som har med hästar att göra, som kan få mig att tappa humöret, men inte denna gång som sagt.)
På framridningen kändes hon väldigt mjuk och stadig om än inte helt 100 framme för hjälperna. Jag tror det var en liten biverkning av lördagens ridpass i Valåsens lilla ridhus, där det är lätt att man rider lite 'bakåt'. Hur som helst hade jag lite för kort framridning för att hinna ändra på det, man vill ju samtidigt se till att lite ork finns kvar inne på banan.
Stackars Zinnia hade diarré när vi kom in i collecting-ring så lite nerv finns det allt i damen. Inne på banan fick jag verkligen RIDA! Hade en härlig känsla precis innan uppridningen: jätte lätt i handen och väldigt stadig i formen, lite vinglig i båda uppridningarna, fin i serpentinbågarna där vi faktiskt fick med ytterbogen även i bågarna åt vänster, vi längde faktiskt lite både i trav och galopp och galoppfattningarna var lydiga. Däremot ett minus för skritten som blir lite seg och ojämn, men å andra sidan har vi aldrig tränat på ökad skritt heller.
Allt som allt faktiskt ett väldigt bra program, helt klart vårt bästa i år eller vad sägs om procenten 66,20 %
:-O !!! Det räckte hela vägen till tredje plats, väldigt kul!
Amanda Engström på härliga Marimba Ballet blev förstås ohotad klubbmästare. Det är en riktigt fin läromästare Amanda har fått. Bra insatser gjorde även tjejerna i stallet som deltog! Det är de bra sakerna man ska komma ihåg och resten får man helt enkelt TRÄNA på.
Zinnia 5 år klubbdressyr Knutsbol oct-09
http://www.youtube.com/watch?v=VB_5Za0iDDk&feature=channel
Zinnia 4 år sep-08
http://www.youtube.com/watch?v=xYyma-CpJeQ
Slappardag ;-)
Istället passade jag på att hugga lite sly och slänga in till mina hästar (Caspian älskar att springa omkring och leka med grenar), de gillar även tistlar :-O så det slängde jag också in åt dem. Annars äter de och frodas av hösliaget ute i hagen. Lill-ligisten öppnade även den andra balen, som egentligen skulle vara till nästa vecka, så jag har haft gratis utdelning av hösilage till de som velat i stallet. Svårt att hinna förbruka 2 x 250 kg hösilage på 10 dagar....
Passade på att torva boxarna och fylla på vatten, sen såklart även det ordinarie jobbet med att mocka & göra iordning mat, och bar upp säckarna med betfor, kalk och morötter som leverats till stallet (mkt smidigt att slippa åka till Granngården varje vecka, ha ha.)
Ja, vi hästtjejer vet ju hur slappt det är att ha häst ;-)
Provade att leda in Caspian helt själv i grimma och grimskaft och Cherry kvar i hagen, för första gången. Det gick jättebra och både mor & son höll sig förhållandevis lugna under de få minutrarna de var åtskillda. Caspian hade fullt upp med att spana in Florello som red i ridhuset så det var inte förräns han kom in i den tomma boxen han förstod vad som hänt, tror jag. Det hjälpte inte så mkt att moster Zinnia stod i boxen mitt-emot, för det blev galopp med svansen rakt upp tills mamma Cherry hunnit in. Lillbusen!
I tisdags tränade jag för Anna igen och nu hade vi hunnit jobba igenom grunden lite bättre än sist, så det blev ett väldigt inspirerande och roligt pass. Anna passar mig väldigt bra som tränare pga att hon är så tydlig och klar i sina instruktioner hon är dessutom inte sen att ge både ris och ros.
Denna gång fick tom börja jobba lite med förvänd galopp och hon tvingade mig att sitta ner en stor del av passet, det är något som jag slarvat med men som hon sa: det blir ju svårt att rida dressyr på söndag (KRT klubbtävling i Knutsbol) utan att sitta ner och det har hon ju rätt i såklart ;-) .
Sen rapport
(Niklas var bl.a i final med en 6-åring, film se här http://equipe.nu/sv-SE/class_sections/3964/results )
så istället var det Anna Edlund som höll i träningen. Måste säga att jag tycker hon är riktigt bra som tränare och att hon är tydlig och har bra övningar.
Zinnia var på 'hugget' för att vara henne och hon fick mycket beröm av Anna som tyckte det var en riktigt trevlig häst med bra hinderuppfattning. Jättekul att höra såklart! Speciellt som jag var ganska tveksam när jag precis hämtat hem henne: en omusklad, ranglig och oriden 4-åring.
Inte helt lätt att bedömma unghästar om man inte har mycket erfarenhet, jag är därfär glad att jag tog hjälp och visade videon och fick lite hjälp att välja.
Här kommer lite videoklipp från träningen:
http://www.youtube.com/watch?v=bzAnRPW93xE&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=uCnv3PV-Dk4
http://www.youtube.com/watch?v=L-3itn3CNwA&feature=channel
Debut inomhus
Jag hade en misstanke om att damen skulle kunna bli lite spänd, nytt ridhus, publik och högtalare.
Zinnia skötte sig bra men hade mycket att titta på och var spänd. Eftersom underlaget utomhus var fruset så blev det bara att skritta runt innan vi fick komma in på framhoppningen.
Framhoppningen var ungefär som det brukar vara på en lokal tävling, den lägsta klassen har förmodligen den rörigaste framhoppningen, orutinerade ryttare och orutinerade hästar. Det är litegrann som att ge sig in i ett getingbo, men allteftersom varefter hinderhöjden i klasserna höjs brukar det lugna ner sig.
Pga lite tidspress blev det bara att värma henne i alla gångarter och hoppa några språng innan det var dags att kliva ner till stora ridhuset och collectingring.
Jag skyndade mig och travade in på banan när det blev vår tur, för att ge henne en chans att kolla runt lite. Vi kom inte längre än till läktarlångsidan, där det blev tvärstopp - någon öppnade dörren in till cafeterian! Ha ha Fröken Zinnia var SPÄND som en stålfjäder och skänkelhjälperna fick inte den vanliga effekten, jag försökte få henne att fatta galopp men förgäves, hon var helt enkelt så spänd så hon var inte mottaglig.
Innan vi kommit fram till första hindret blev det tvärstopp vid sargen igen, istället fick jag låta henne trava runt banan i någon slags balanstrav och med uppspärrade ögon, konstigt nog 'hoppade' hon alla hinder om än lite tveksamt. En rivning (hon hoppade i princip hinder nr 2 stillastående) och ett tidsfel (såklart! det går ju inte att undvika när man TRAVAR) blev resultatet.
Inte direkt godkänt utan mer miljöträning, ha ha.
Banan var inbjudande byggd utan tittiga hinder, några grindar bara, så vi bestämde oss för att göra en omstart
och som Kina, som byggde bana sa: var det samma häst runda nr 2?
Andra gången gillt kunde vi nämligen galoppera runt felfritt och även om det var lite spänt fortfarande, så var det denna gång helt kontrollerbart.
Väldigt roligt att hon trots allt avslutade så bra!
Rugg-ugg & en lektion i foder
Jag har därför börjat kolla upp bättre alternativ för Cherry och Caspian. Hingstföl får hur som helst inte gå kvar längre än tills 6 månader.
Caspian fick förresten stora A i uppförande häromdagen, han följde snällt med mig (nåja nått kast blev det förstås) i grimma & grimskaft när jag passade på att ledträna i ridhuset, han stannade näre jag stannade och knatade på när jag började gå. Duktiga 'lilla' kille!
Vi mätte honom och han är som 4 månaders föl 133 cm hög fram & 135 cm hög bak. Det innebär att han växt 7 cm på en månad. Jag försöker ha koll på kvoten protein/energi så att han ej får i sig för mycket energi och för lite protein (=byggstenar), vilket då kan leda till för snabb & ojämn tillväxt, epifysit, senkontraktur osv.
Läster en studie från SLU för ett tag sedan och föl från ca 3 månaders ålder och uppåt kan behöva upp till ett par kilo krafftfoder trots digivande mamma.
Pga fri tillgång på hösilage så har jag kunnat minska ner på krafftfoder, men Cherry och Caspian som ätit ur hennes krubba sen han var 2 dagar, får fortfarande 2kg lucern, 1 kg Krafft 120, 1½ kg havre, 4-6 dl soja-protein & kalk, mineraler & selen, förstås.
Zinnia är å andra sidan något för rund pga hösliget, men hellre det än en häst som är kantig över kors och rygg. Hon är blank och fin och har har heller inte satt speciellt mycket päls än och det har nog också att göra med en bra foderstat.
Hoppträning i går för Anna Edman. Rapport och filmer kommer!
Ambitiös
I går var jag mer ambitiös än vanligt och hann med en hel del i stallet. Jag byggde fram en linje med räcke-oxer på ridbanan. Det är alltid lite vanskligt eftersom det kan komma ner ryttare som har tänkt att rida. Vi har möjlighet att ställa fram hinder på lördag-fm men övriga tider måste vi samsas.
Jag hade tur för de snälla personer som dök upp lät mig hoppa klart. *Tack!*
Anledningen till att jag ej vill hoppa på 'hoppbanan' är att jag tycker den är för hård. Inte mycket har gjorts åt underlaget sedan jag för första gången flyttade upp till Valsåen -95, och det börjar ta ut sin rätt.
Zinnia var ganska lång och tråkig när jag red fram och de första sprången blev därefter. Fokuserade mest på att bara rida framåt och att hitta 'frammåtlägen' och efter de inledande kråksprången fick vi till det någorlunda. Mycket handlar om att jag ska hitta timingen och (jag hoppar ju alldelse för sällan -> skärpning!) och att galoppen ska vara 'bra'. Första gångerna jag red hela linjen oxer - räcke 21 m, blev det långt och vingligt (små hinder & dålig galopp), andra gången red jag in i ett bättre tempo och tryckte på frammåt och fick då alldeles för kort. Sista gången när galoppen var bättre kunde jag bara sitta stilla och vänta och då stämde det precis.
En bra galopp är ju inte nödvändigtvis i ett högt tempo, utan handlar mer om aktivitet i bak-kärran.
Efteråt mockade jag, gjorde mat, fodrade och sopade. Hann tom putsa sadel och göra ren skydd. Det här med sadelputs kan jag garantera ej händer varje dag ;-)
I söndags arrangerade KRT en lokal ponnydressyr i Knutsbol. Det var premiär för 'riktig' tävling på anläggningen och det fungerade super! Vi smygstartade med ganska få starter men hade inte behövt oroa oss, då vi fick MYCKET beröm av domaren både för den fina anläggningen och för att det var välarrangerat. Eller vad sägs om walkie-talkies mellan framridning och insläpp i ridhus :-) Med gott om glada funktionärer flöt allt på hur bra som helst!
Liten blir stor
Zinnia drog av sig en sko här i veckan och har varit lite varm/svullen i samma ben. Min hovslagare var TOPPEN och kom upp samma dag jag ringde. Så igår var det äntligen dags för en skrittur ut i skogen.
Det var strålande fint väder hela dagen men precis lagom till att jag kom upp till stallet började det spöregna. Jag mockade och gjorde mat och lagom tills jag hade sadlat så blev det ett litet uppehåll i regnandet.
Skrittade ut en halvtimme och det var inte förräns på hemvägen det började regna igen.
En nackdel med regnandet är att hagarna så snabbt blivit rejält leriga/upptrampade och det finns inte många (någon?) torra plättar för en liten fölunge att ligga och vila på.
Jag har ledtränat Caspian ett par dagar i ridhuset och det har gått ganska bra, lite bus och brall har det blivit, han följer med mig hyffsat bra även utan att morsan går först.
Ett litet bild-kollage som visar vad yngligen har växt:
Caspian (1 dygn) och Cherry
Caspian (5v) och Cherry på bete.
Caspian (2 mån) och Cherry på fölvisning
Caspian 3 ½ mån i hagen i Valåsen. Foto Linn Ingvarsson
Täckes-marodören
Trots att jag inhandlat Anti-bit och friskostigt sprayat på Zinnias täcke så har täckes-marodören varit framme! Häromdagen hängde hennes täcke som en halsduk runt halsen när jag kom upp till stallet. Svanslappen var avbiten och svansremmen likaså. SUCK!!! (Det är inte snällt att vara skadeglad, Susanne!)
Annars har pojkspolingen börjat 'hänga' med moster Zinnia (och med hänga, menar jag inte bara att han hänger i hennes täcke).
Jag har två hagar brevid varandra, med en öppning emellan och igår gick Cherry i ena hagen och Zinnia och Caspian i hagen brevid.
Caspian och extramamman Zinnia tar sig en tupplur i hagen. Foto Karin Lidberg
Paragraf-ryttare
Det blev ingen träningsdressyr för Zinnia och mig i lördags. Eller, vi gjorde allt utom att rida själva programmet: gick upp tidigt, borstade och fejjade, på med vita ridbyxor, vitt schabrak och tom vita handskar.
Jag hade inga förhoppningar över huvudtaget eftersom våra övriga förberedelser i övrigt var minst sagt obefintliga, jag har knappt suttit ner på hästen under hela sommaren, programmet pluggade jag in kvällen innan och vi har inte varit i närheten av ett dressyrprogram sedan innan sommaren.
MEN Zinnia var jätte-jättefin! Eller ja, hon sprang omkring och balans-travade första 15 min och var rädd för högtalaranläggningen och hinder brevid ridbanan och diverse, trots att det var hemma-anläggningen. I och för sig så rider jag inte så ofta på 'hoppbanan', men ändå. Jag bortsåg från spändheten och försökte bara trava på och få henne i en så djup form som möjligt och efter 30 min framridning hade jag en mjuk och framåt häst, galoppfattningarna fungerade, igångsättningarna fungerade osv, det enda som inte fungerade helt var avbrotten, ffa i vänster varv. Men ändå! Jag är så himla glad över att hon var så fin att rida och jag blev så förvånad.
Tyvärr hade man stegat dressyrbanan och jag såg ganska omgående att banan var ganska mycket mindre än vad den ska vara. Jag valde därför att stryka mig från dressyrstarten. För den oinvigde kanske det låter som om paragraf-rytteri och som om man försöker göra sig besvärlig. Men sanningen är den att alla moment blir ganska mycket svårare när man tvingas göra rörelserna mindre. För en ponny eller mindre häst kanske det ej gör så stor skillnad, men om man sitter på en unghäst på 165 så bli skillnaden ganska avgörande.
Så i stället fört att tvinga ihop Zinnia i en form och ett tempo hon inte är klar för valde jag alltså att stryka mig.
Vid kontrollmätning av banan visade det sig att den var 17 x 34m istället för 20 x 40m... dvs en skillnad på 18 kvadratmeter :-O
Så kan det gå när dressyrmänniskor ska stega ;-)
På rätt spår!
Bjudningen är givetvis det som är nyckeln till att hon helt plöstsligt känns så bra. Med bra bjudning så fungerar helt plöstligt både gas, broms och tom lite 'dans' undan skänkeln. Däremot tog det några språng innan piloten hittade 'timingen', det är ju nämligen som en helt annan häst att rida, men som sagt på ett positivt sätt.
Vi gymnastikhoppade på böjda spår, med små hinder, en ganska svår övning med v.varv kryss i hörnet, vänd rätt upp räcke, höger varv, kryss i hörnet, snett igenom på dogl-eg räcke- oxer, snett igenom ny dog leg oxer-räcke och tillbaks över krysset. En övning som kräver ganska mycket ridning eftersom svängarna kommer snabbt, man måste hålla igång galoppen i alla svängar. Perfekt övning för att få med sig ytter bog och att låta hästarna ställa igenom ORDENTLIGT. Nu märktes det hur mycket starkare och stadigare Zinnia blivit. Niklas var riktigt nöjd och tyckte att vi gjorde det bra med kontroll, ordning och reda, rätt galopp osv. Han tyckte också att Zinnia var kvickare (nähä ;-) ).
Självklart finns en hel del detaljer att jobba på men nu känns det som om vi är på rätt spår igen!
Paradiset
Det var en härlig höstig tur ut i skogen och riktigt kallt och fräscht i luften. Zinnia trammpade på bra och denna gång kollade hon tom var hon satte fötterna när vi skrittade runt 'Hall/Tallberget'. På banan hade jag sedan betydligt bättre bjudning än vad jag haft på länge. Travade på i fräscht tempo med lång, låg form och red volter och serpentiner.
Hann även med att skvallra lite häst och en fotosession på huggormen Casian. Han har äntligen fått sin 'bitboll' som har varit restad 100ggr och var på bushumör.
Mina hästar har förresten kommit till paradiset, eller rättare sagt, paradiset har kommit till deras hage:
i form av en hösilagebal!
Vi ställde in den i lördags och det är inte långa stunder de har gjort något annat än ätit ur denna. Det visar sig också på deras magar, Cherry är uppblåst som en spärrballong och Zinnias dressyr-sadelgjord kan man bara spänna med våld, hoppgjorden kan jag glömma! I Cherrys fall gör det ju absolut ingenting eftersom jag har haft lite problem att häva hennes proteinbrist men vi får se hur det går med Zinnia....
