Trasigt träns
Äntligen var det dags för träning för Anna B igen! Det var mycket välbehövligt eftersom jag, precis som väntat, återgått till lite halv-slapp 'hemma-ridning'. Därför blev det enbart grundridning: lång, låg form och aktivera BÅDA bakbenen. Intressant att man då fort 'glömmer' bort det där grundläggande som måste fungera INNAN man kräver nått annat! Zinnia var precis så okomplicerad som hon brukar och jobbade på jättebra.
Däremot ryckte hon sönder tränset när vi lastade ut henne, hon hade lite bråttom och jag var inte snabb nog varpå tyglarna fastnade i den otroligt korkade Trane-konstruktionen, där det sitter en 'knopp' på mellanväggen.
Snälla människor lånade ut träns så att vi kunde träna. (Ja, jag vet att man ska ha ett extra-träns med sig, men vem har det??!)
Det blev ingen hopptävling i söndags, men på torsdag är det dags för Niklas-träning. Tjo!
Tapir i stallet?
Har (äntligen!) fått en plats för Anna Björkman på tisdag, ska bli jättekul och nyttigt. Undrar bara hur jag ska orka sitta ner i traven, jag måste nämligen säga att jag slarvat mycket med det under sommaren, så jag har nog inga magmuskler kvar...
I går fick jag henne iallfall mer 'mellan hand och skänkel' än vad jag känt på ganska länge. Kul!
Pussade lite på kelgrisen Caspiano efteråt. Försökte lära honom att äta morötter, skivade i minimala bitar, men precis som när vi försökte med ett (surt) äpple så blir han lite frustrerad och skrapade med frambenen istället. Smakar konstigt? ha ha
Kliade på nya favoritstället vid bogen och det var så skönt så hans redan långa överläpp belv helt enormt lång och var tvungen att fråga de andra istallet om han verkligen var en häst och ingen tapir?
Han har nu nästan fällt av all fölpäls, har bara lite kvar på ryggen och så förstås i öronen.
Fröken Spänd!
Zinnia är ju precis som min 'gamla' häst Classic en häst som har lätt att komma i en hög form och då måste man sträva efter en lägre form. Förresten så gick väl 'Classe' aldrig i form, men det är en annan historia. ha ha
Efter att ha haft en sån häst som Classe var, så inser man verkligen att man har olika förutsättningar med olika hästar, tex de är olika ridbara och har olika lätt för sig. Ibland ser man hästar som det ser ut som man bara behöver stoppa ett mynt i för att de ska placera sig på tävling (obs SER UT).
På måndagar står, hör och häpna, bugg-kurs på schemat så då hinns ingen ridning med. Däremot trotsade vi vädrets makter idag (igen) och gav oss ut i skogen trots riktigt höstrusk och stormvindar. Fröken var som vanligt ordentligt spänd och söndagens övningar med låg och rund nacke, var ett minne blott. Jag bryr mig inte så mycket om den där spända, höga nacken utan travar på i friskt tempo. Det som är bra är att hon nu bjuder på ordentligt bakifrån. Det blev några 'kast med liten ryttare', men det får man väl ha överseende med när det blåser så att man tror att man snart ska lyfta upp över trätopparna och rådjuret vi mötte gjorde givetvis sitt till.
På söndag blir det förresten invigning av nya hoppskydden --> hopptävling!
Förskyld!
I tisdags blev det markarbete och hoppa ett litet räcke på voltspår. Som uppvärmning tragglade vi vidare på att göra Zinnia snärtigare och mer uppmärksam på skänkeln.
Fick skippa hoppträningen i torsdags pga en envis hosta. Tråkigt, men jag var rädd att ett hopp-pass skulle göra det hela värre och hostar man sig dubbelvikt redan innan så....
Hästhelg
Jag har varit gräsänkling i helgen eftersom sambon for på avslutnings-golfresa till Skövde med sin herrliga.
På fredagskvällen blev det äntligen tid för ett ordentligt ridpass. Jag var fortsatt noga med att Zinnia skulle gå fram ordentligt för skänkeln och detta tillsammans med veckans uteritter och löshoppning gav faktiskt resultat.
Intressant att det nu börjar kännas ganska ok i ridningen igen. Det som har fattats för att komma tillbaks dit vi var före sommaren, var helt enkelt bjudningen! Det är verkligen de, 'små' sakerna som gör skillnad i ridningen, men ack så lätt att glömma.
Lördagen tillbringade jag på Örsta Kulle, som funktionär på 4-årstestet. Mycket trevligt arrangemang med fina hopphästar och en mycket trevlig hoppdomare (Eva Gudmindsen som äger hingsten Careme).
Kan bla. nämna att familjen Anderssons Chesterfield (Orlando - Cortez) blev bästa dressyrhäst (!) och fick diplom, Chesterfield skötte sig även bra på hoppbanan där det blev klass 1. En riktigt fin häst var Eklundas Kelly Ek (Cornetto-Recruut) som vann hoppningen med 9-9. Ett dubbeldiplom delades ut och det gick till ett sto e.Florencio. Oh, vilken gummiboll och SÅÅ snygg! Nästan så att jag skulle kunna tänka mig att lägga den heltigenom dressyrstammade Florencio på Cherry. MEN då måste jag få garanti på att avkomman hoppar lika bra som denna gjorde, ha ha. Å garantier när det gäller avel, är nog svårt. Speciellt som om det verkade som om hoppgenerna istället kom från morfar Gauguin de Lully.
Tog stallet på vägen hem från Kumla och hittade Caspian sovandes i hagen, med 'moster' Zinnia som låg brevid soch snusade! Ha ha, gulligt! Zinnia är förvisso också 'bäbis' fortfarande.
På söndagen följde jag med som hästskötare till Karlstad och hejjade på Lilette och Riviera som hittat ut på dressyrbanorna.
Jätteroligt och strongt gjort av Lilette, som har ungefär samma målsättning som jag själv när det gäller dressyr: poängen/procenten är inte det viktiga, utan ATT man kommer ut! 'Vera' har dessutom endel nerv och MYCKET energi, så att hon gick ganska avspänt på framridningen och att hon trots mycket nerv utförde alla momenten utan större 'spökigheter' måste räknas som KLART GODKÄNT!
Caspian halvbror, El Lakej och Emma Asp var också med och jag måste återigen säga att det är intressant att se hur mycket Cherry nedärver sig! Trots att Lakej har en cob-pappa så påminner han MYCKET om Cherry. Blir intressant att se Caspian utvecklar sig. Vissa godbitar ser han iallfall ut att få ifrån pappa Cartier.
Hade tänkt rida på söndagskvällen, men istället gick tiden till att pyssla med allt annat som behöver göras när man har hästar: skura och fylla vattentunnor, fixa elstängsel, mocka, göra 100 hö säckar etc. Lite bus o mys med cobran Caspian hinns iallfall alltid med.
Löshoppning
På onsdagens schema stod även verkning av Cherry och Caspian och hökörning. Verkningen av Cherry gick som vanligt som en dans, men Caspian! Han är van att matte lyfter fötterna, men är inte van att hålla kvar dem. Därför blev det en liten chock för 'lilla' Caspianon när en stark hovslagare ej släppte fossingarna,. Vi rev ner hyllor och all kvällsmat i stallgången, på kuppen, men fötterna blev faktiskt verkade. Hovis tyckte även att han blivit snålt bedömnd med 'bara' en 7:a på benen på fölvisningen, men men.
Igår blev det ett pass på ridbanan med Zinnia. Jag var uppe i stallet ganska sent så det inplanerade dressyrpasset blev nerkortat. Jag koncentrerade mig på att hon skulle svara för skänkel och ta förhållning, detta utan att över huvudtaget bry mig om formen. Sedan lite trav på volten och avbrott och flytta undan för skänkeln. Det är en bit kvar innan hon, som Niklas vill, 'dansar' undan för skänkeln, men jag fick mycket bättre reaktion är under förra veckans ridpass. När hon tar sidförande skänkel såblir hon mindre oliksidig. Simpelt egentligen!
Förresten var jag på Granngården igen och kompletterade med bl.a sojamjöl (allt för att jaga bort proteinbristen!). Faktiskt hade de plockat fram lite nyheter i sitt sortiment.
Shopping
Igår blev det en tur ut i skogen med alla i stallet, trevligt, blir inte så ofta man är ett helt gäng. Eller ja... många av oss har ju ett eget harem med hästar, så trots 12 boxar, är vi bara 6 hästägare.
Bland tomtar och troll
Cherry äter mig ur huset nu med en 3 månaders fölis vid sidan. Många av hästarna uppe istallet har drabbats av proteinbrist som ger hömage men sen tunnar de ur och tappar muskler över rumpa, rygg och hals. För att bättra på Cherrys överlinje får hon nästintill fri tillgång på hö, en massa proteinrikt foder (lucern och krafft 120), havre och betfor. 'Moster' Zinnia har snabbt lagt på sig bara med hjälp av mycket hö, havre och betfor.
Läste även i ridsport att årets höskördar generellt sett är proteinfattiga.
Red en tur ute i skogen igår kväll och det är nästan lite trollsk 'John Bauer'-stämning där uppe i skogarna runt Angsjön. Zinnia var som vanligt spänd, men denna gång klev hon på riktigt bra från start till mål. Vi travade på ordentligt, visserligen med huvudet rakt upp men iallfall med bakbenen med sig. På hemvägen däremot fick jag jättefin, jämn bjudning och mjukt stöd i handen och kunde galoppera på i lååånga galoppsprång. Hon har verkligen en vägvinnande galopp. Dessutom blir hon aldrig stark. Härligt!
Hoppning i höstrusket
Spöregn med allt vad det innebär. Dessbättre höll sig banan förhållandevis torr och Niklas snabbade på träningen så det blev ganska ok i slutänden iallfall.
Zinnia kändes ganska fin inledningsvis, men blev segare och segare. Det blev ju inte så mycket pauser vilket såklart gjorde att hon även blev trött. Trots det så är jag faktiskt nöjd med träningen, trots att långtifrån alla bitar sitter på plats så var det relativt enkelt att hoppa runt den lilla banan vi hoppade på slutet.
Vi började med att hoppa fram på ett litet räcke med travbom och därefter galopperade vi över en långsida med två hinder, 7 galoppsprång när hindren var små och sedan normalt på 6 språng. Det jag märker är att jag har svårt att växla upp tempot från markarbetstempo till banhoppningstempo. Blir gärna kvar i ett för mesigt tempo. Detta måste jag träna på! Jag måste också få henne att reagera kvickare för hjälperna, här brast det ordentligt igår: hon börjar trava när jag lägger till skänkeln och fattar snällt galopp, men det blir SÅÅÅ segt!
Efter att ha hämtat dressyrspöet så blev det lite bättre snurr på ekipaget iallfall och nu ska jag försöka vara konsekvent med detta.
Blev till och med sugen på att åka till Kristinehamn nästa helg, men har lite svårt med lasthjälp etc och så är det ju 4-års test i Örebro också. Ja, vi får se!
Kul med kommentarer
Roligt med alla kommentarer i förra inlägget. Ibland undrar man ju om någon läser det man skriver, ha ha.
Zinnia har blivit en liten extra mamma åt illbattingen och vadslagning pågår i stallet huruvida mina täcken kommer vara hela i höst eller ej. Säkra källor berättar nämligen att man sett unge herr Caspiano hängandes i svansen på extra mamman :-O ! Min förhoppning var ju att Zinnia skulle vara lite mera bestämd än den biologiska mamman, som helt säkert väljer sina strider.
Igår hade vi stallmöte med stallägaren, riktigt gemytligt och en bra nyhet var att vi kommer få tillgång till ytterligare en hage. Toppenbra eftersom det är så hårt tryck på de hagar som finns. Jag försöker växla hagar så gott det går, så att lill-hingsten ska slippa ligga och sova i leran, stackaren.
Har faktiskt spanat in en hopptävling i slutet på september, Lillerud, de har dessutom en jättefin anläggning. Med årens rätt har jag blivit lite kräsen & avskyr verkligen dåliga underlag & för små/röriga framhoppningar.
Måste nog leta reda på någon mer dressyrtävling att åka på, det gäller ju att haka på när det är några andra dressyrryttare plötsligt tittat ut ur garderoben ;-)
Skärpning!
Attans vad svårt jag har att komma igång ordentligt när jag ej har några tävlingar/träningar inbokade. En förkylning (svininfluensa ??! :-O ) har också satt käppar i hjulet. Zinnia har fortsatt gått på halvfart, och vi har fortfarande en bit kvar innan vi är där vi var innan sommaren. Det vore verkligen välbehövligt med en Anna-träning för att ruska igång oss ordentligt. Tills dess ska jag göra vad jag kan på egen hand.
Måste ändå säga att under förutsättningarna känns Zinnia ändå ok. Jag har tragglat endel med sidvärtsrörelserna (det vore ju pinsamt att komma till ytterligare en hoppträning & vara så stela & okordinerade som sist, ha ha) och faktiskt har det gett lite resultat. Skyttade även över ett lite räcke på voltspår häromdagen och det var helt ok.
Har efter endel fasor släppt in Zinnia till Cherry & Caspian igen. Eller de enda fasorna var egentligen mina egna hjärnspöken, snacka om att jag var hönsmamma efter det första misslyckade ihopsläppet. Vågade knappt lämna dem ur sikte så det blev några timmar spenderade som hagvakt. Allt gick mycket lugnt tillväga och både Zinnia och Cherry verka nöjda med sällskapet. Ligisten Caspian är noga med att flytta sig för ledarstoet Zinnia och det är nog nyttigt, för jag måste säga att Cherry är en ganska mesig mamma som tillåter det mesta.
Zinnia har även fått en genomgång och behandlats med laser. Hon var mycket fin i kroppen tyckte 'Laser-Lotta' men lite ansträngd i bakkärran, inget allvarligt utan mest beroende på att styrkan och musklerna inte riktigt finns där än. Och ser man tillbaks på det dryga året jag har haft henne, så har ju mycket hänt! Hon var endast riden i 3 mån när jag fick hem henne i juni förra året och nu har vi hunnit med att starta upp till LB dressyr och CR hoppning. Så 'vilan' hon fått över sommaren är nog ganska välförtjänt och behövlig!
Lite bonusbilder på mitt lilla hjärta. De fantastiska bilderna är tagna av Linn Ingvarsson.
