Hoppning i höstrusket

Förutsättningarna var inte de bästa för gårdagens hoppträning.
Spöregn med allt vad det innebär. Dessbättre höll sig banan förhållandevis torr och Niklas snabbade på träningen så det blev ganska ok i slutänden iallfall.
Zinnia kändes ganska fin inledningsvis, men blev segare och segare. Det blev ju inte så mycket pauser vilket såklart gjorde att hon även blev trött. Trots det så är jag faktiskt nöjd med träningen, trots att långtifrån alla bitar sitter på plats så var det relativt enkelt att hoppa runt den lilla banan vi hoppade på slutet.

Vi började med att hoppa fram på ett litet räcke med travbom och därefter galopperade vi över en långsida med två hinder, 7 galoppsprång när hindren var små och sedan normalt på 6 språng. Det jag märker är att jag har svårt att växla upp tempot från markarbetstempo till banhoppningstempo. Blir gärna kvar i ett för mesigt tempo. Detta måste jag träna på! Jag måste också få henne att reagera kvickare för hjälperna, här brast det ordentligt igår: hon börjar trava när jag lägger till skänkeln och fattar snällt galopp, men det blir SÅÅÅ segt!
Efter att ha hämtat dressyrspöet så blev det lite bättre snurr på ekipaget iallfall och nu ska jag försöka vara konsekvent med detta.
Blev till och med sugen på att åka till Kristinehamn nästa helg, men har lite svårt med lasthjälp etc och så är det ju 4-års test i Örebro också. Ja, vi får se!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0