cheran

Jag är verkligen tacksam för att min hovslagare kunde komma ut så snabbt och slå på en ny sko. Det innebar att jag några timmar senare kunde sadla på vilddjuret och ge mig iväg för en ridtur. Även denna gång utan skydd, men med nykratsade hovar och vitt dressyrschabrak.

Det vita schabraket passade verkligen för när vi red årets första tur på utebanan så var det med ORDENTLIGT schvung i steget vi travade omkring.
Tror nästan att Zinnia fått en vitamininjektion eller dyligt, för hon var SÅ framåt. Jag hade nästan glömt bort att hon kan vara sån! Istället för att skapa bjudning i henne, tillbringade jag största delarna av passet med att bromsa henne. Ett angenämt 'problem', för som jag konstaterat många gånger förut, så blir allt så mycket lättare om bjudningen finns där!
Jobbade endel på volt i trav och koncentrerade mig på att båda bakbenen skulle jobba fram mot båda tyglarna, försökte också tänkta mycket på mina skänklar som tenderar att hamna för långt bak. Gjorde samma sak i båda varven och självklart är vänster svårast. Kom också på att jag gör helt olika tygeltag i resp. varv (eller kom på och kom på, har nog kommit på det tidigare, men tyvärr även glömt bort det igen:-)   ). Försökte därför vara lika nogrann i vänster varv, försökte också vara lite snabbare i min reaktion, så att det inte ska ta ett halvt varv att komma tillbaka till rätt form om hon går ur den. Red lite övergångar, som självklart fungerade mycket bättre med denna nyvunna bjudning och avslutade med lite galopp.

Så mitt bland nordsvenskar, islandshästar, unghästar & hundar på promenad och folk som var ute och sprang blev det ett mycket bra pass, även om det fanns mycket för Z att titta på.