cheran

I går var det nära att jag fick bita i gräset, bokstavligt!

Skrittade ner mot ridbanan och valde vägen över ett stort gärde (vi har tillåtelse att rida i utkanten av detta). För att ta sig till ridbana/ridhus måste man ta sig över ett ytte-pytte dike, visserligen med vatten i, men ändå. Styrde Z mot detta och hon blev livrädd och skuttade undan. Kickade till med skänkeln och vände för att styra mot diket igen. Innan jag hann tänka klart tanken kastar hon sig iväg, handlöst, rakt iväg över gärdet!
Fick stopp på henne efter en stund och jag kan lova att känslan var att jag satt på en explosiv bomb :-) Hon gjorde nått mer krumpsprång och drog även iväg ytterligare en repa, men även denna gång fick jag stopp på henne. Phew! Vet ej riktigt vad som hände, men kanske fick hon frihetskänslor eller så blev hon rädd för nått jag inte uppfattade. Hon har ju faktiskt inte gått ordentligt på flera veckor. Hur som helst, så skippade vi diket denna gång, hade tom funderingar på att hoppa av denna plötsliga-rodeo häst, men det gjorde jag iallfall inte. Lite dressyr-kärring har man blivit, men inte helt och hållet ;-)

Red sen ett kort pass i ridhuset. Skritt och trav på 4-kanten och var noga med formen. Var extra nogrann med att jag skulle hitta rätt känsla även i vänster varv. Jag är som bekant otroligt oliksidig och rider helt olika i varven, och nu ska jag komma till rätta med det!