Galopp i snön

Häromdagen hittade jag Caspian och Zinnia inne i Piggens hage :-O
Tur i oturen så hade de gått igenom tråden mellan hagarna samtidigt som jag var påväg för att ta in hästarna och ge em-mat.
Trodde först jag såg fel när jag såg en mörk skugga längre ner i hagen, men när jag tittade igen så såg jag att det var Caspian som kom travande. Hann precis få ut Piggen ur hagen och stänga tråden bakom oss innan Caspian hann fram till Marimba som står i en angränsande sjukhage. Phew! Jag kan garantera att det hade blivit ordentligt röjj om Piggen varit lös i samma hage. Stoppade i Piggen i boxen innan jag gick upp för att hämta de andra.
Som tur var så höll sig allihopa relativt lugna, Caspian tyckte det var ganska spännande att hälsa på Marimba medan Zinnia var mer intresserad av att undersöka badkaret i hagen.
Fick tag i Caspian och stoppade in även honom i boxen innan det var Zinnia och Marimbas tur. Ville ej lämna Marimba kvar själv i hagen, eftersom hon har haft lite rodeo de sista veckorna vid insläpp. Inte så konstigt med överskottsenergi eftersom hon stått länge i sjukhage. Som tur var så var Zinnia lugn som en filbunke även om Marimba var på tårna och alla hästarna kunder återbördas till sina boxar och den väntade maten.

Pga hagincidenten har Caspian och Zinnia fått gå i hagen brevid stallet de senaste hagarna och igår när jag skulle rida, så insåg jag att jag skulle få lämna Caspian själv, antingen i stallet eller i hagen. Han har stått själv ute i hage förut, men då i en angränsande hage till de andra hästarna. I nuvarande hage har han ingen chans att se de andra, så jag valde att ställa in honom och chansa på att han skulle hålla sig lugn själv i stallet. Hörde att han gnäggade lite när vi red iväg, men hoppades att han skulle lugna ner sig, precis som han gjort ute i hagen.

Red samma sväng med Zinnia som senast, över vägen. Hade en tanke på att galoppera i snön på den oplogade vägen bakom och bakom biobränslebutiken. Men som jag sagt tidigare så är detta fortfarande en 'ny' väg för damen som var spänd som en stålfjäder och tom stannade och backade när vi skulle gå över vägen. Hon tycker verkligen att det är läskigt, ha ha. Travade iallfall och det slutade med en tvärvänding upp på en berghäll, gissa om jag satt löst!
Vände och red tillbaks samma väg. Istället genade vi över gärdet vid ridhset och hoppade över det fruktade diket, där jag fick jordgetingsticken i somras. Denna gång tvekade hon inte alls, utan hoppade direkt över det lilla diket.
(Klok häst va? Som vägrar att gå över pga jordgetingar på sommaren, men som ej tvekar alls på vintern :-) )
Se galopperade vi hela vägen upp till hembygdsgården. Härligt!

När vi kom tillbaks var Caspian hyffsat lugn också, och det är skönt att veta att man kan lämna honom själv inne om det krisar.

Zinnia smaskar morgönhö.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0