cheran

...som man tänkt sig!

Igår åkte jag glad i hågen till stallet för att göra mig och Zinnia klara inför kvällens hoppträning. Mockade, tog in Caspian och Zinnia, gav dem em-kraften och tog så småningom ut Z på gången och borstade av henne. Putsade skor + chaps och skulle precis sadla, innan jag tog hovarna, bara för att upptäcka att hon dragit av sig en baksko! Va' f*n!!! Inte igen!!!

Eftersom Z alltid blir ömfotad vid tappskor så hade jag inga större förhoppningar om att vi skulle kunna träna, men eftersom vi istort sett var klara redan, så slängde jag iallafall på sadeln och skrittade ner til ridhuset för att känna efter hur hon kändes.
Vi gick över gärdet ner, där underlaget var mjuk och åtminstone i skritt kunde jag inte känna nån orenhet. Sen behövdes behövdes tyvärr bara en långsida i trav, innan jag kunde konstatera att jovisst var hon oren. Tillbaks till stallet med hästen som istället fick gå in i boxen och mumsa på em-höet.

Som tur är, har jag världens bästa hovslagare som lovat ta emot mig för att slå på en ny sko, så åtminstone är tävlingstarten på lördag räddad. Även om uppladdningen därinför inte är den ultimata...