Gah!
Gårdagens hoppträning går väl inte till historien direkt. Vårt vanliga problem infann sig ganska omgående, när Zinnia 'dör' så fort vi kommer innanför staketet på ridbanan.
Jag har faktiskt riktigt svårt att rida henne när hon blir sådär och jag hade en ganska lång diskussion med Niklas om hur hon fungerar och hur jag ska gå till väga för att lösa problemet med tappad bjudning.
Hur som helst så fick jag stundtals till ridningen så att jag faktiskt hade ett sug i båda tyglarna och då hon bjöd på frammåt. Men detta varvades med att hon blir lång, okänslig och framtung och då blir det genast svårt att landa i rätt galopp och svänga.
Hur som helst så kan jag konstatera (som så många gånger förut) att det verkligen är ridningen som avgör hur hästen fungerar/känns.
Jag kommer dessutom inte ens ihåg när jag tränade dressyr sist och det kan ju också ha lite med saken att göra ;-)
Jag har sagt det många gånger förut: jag borde hoppa oftare :-P (Och jag borde lära mig att rida).
