cheran

Jag blev för några veckor sedan tillfrågad om jag ville vara med och hoppträna för Malin Åkerberg i Botorp. Det ville jag så klart, även om det var ett bra tag sedan vi hoppade, så är det otroligt nyttigt att variera träningen och inte heller fel att få rida i ridhus.
Jag hade ändå inte så höga förväntningar, eftersom vi, dvs jag såklart var ringrostig, och för att Zinnia går lite på halvfart för tillfället.

Värmningen fick bli okomplicerad där vi bara joggade omkring utan några som helst kravpå form. Zinnia var iallfall väldigt glad och positiv och travade glatt på i giraff-form.

När det blev dags för lite gemensam framridning kunde jag konstera att upplägget passade oss bra, vi fick trava i ett ganska fräscht tempo, på ett litet mindre 4-kantsspår, varvat med volter och försöka göra hästarna långa och låga. Väntservarvet var sisådär inledningvis, men lossnade faktiskt hyffsat efter hand.
I galoppen rullade vi på med långa och runda galoppsprång och varvade detta med övergångar till skritt, där vi skulle försöka få hästarna på bakdelen.

Jag satt nog mest och log hela passet igenom, inte för att allt var så perfekt, tro mig, det finns 1000 detaljer att rätta till, men det var härligt att Zinnia kändes så pigg och fräsch och tyckte det var så roligt. Det var lite som att hon sa 'matte håll i dig, så fixar jag detta', ha ha. och det gjorde hon verkligen. Som jag brukar säga, det var inte hästen utan ryttaren som var den ringrostiga :-)

Zinnia och jag, rustade för en skrittur ute.