cheran

I går provade jag för första gången på länge att lasta Zinnia själv och utan linor. Och det gick BRA!

Hon är egentligen ganska lätt att lasta med lina och står snällt inne i transportn efter sisåsär 1-2 min, men nackdelen är såklart  att jag alltid måste ha med en medhjälpare och därmed inte är lika oberoende som om jag enkelt kunde lasta och åka iväg helt själv.

Jag måste erkänna att de tillfällen jag tränat lastning är få om ens existerande, så då är det kanske inte så konstigt att den där linan och medhjälparen krävs...

Iallfall har jag funderat lite på hur jag ska lösa det hela och jag har fått lite inspiration både från Tobbe Larsson, Ponnyakuten och Eamon Hickey (och Anki ;-)  ).

I går hade vi för omväxlingskull ett par minuter extra över när vi skulle lasta, och det hör inte heller till vanligheterna när det gäller mig, tyvärr.
Jag använde grimma och kedjegrimskaft över nosen och bad succesivt Z att närma sig släpet. Och sen backade jag några steg innan vi gick fram igen och så där höll vi på tills hela hästen stod i släpet. Detta hade den fördelen att när vi sedan backade ur, så kunde jag kontrollera urstigningen med i stort sett steg i taget.

Så det artar sig helt klart! Sen får vi se om detta koncept kan motverka det större problemet att Zinnia tidigare backat ut, när jag själv gått ut genom skötardörren för att gå bak och stänga... Men det tar vi vid ett annat tillfälle!