cheran

Först trodde jag att det var någon som red i ridhuset när Z och jag skrittade ner för ett ridpass. Men såklart att det inte var det, vem (förutom jag och Z) skulle ge sig ut i mörkret och stormen, hihi. 

Det blåste verkligen så att jag ibland trodde att både jag och häst skulle lyfta, men Zinnia var cool som vanligt :-)
Nere i ridhuset blev det ett kortare pass med mest skritt och galopp. 
Z var inledningsvis rak, lång och stel i sidorna och jag fick anstränga mig lite för att rida 'rätt', sitta upp ordentligt, inte låta henne hänga i handen och bli framtung och samtidigt som jag vill att hon ska gå fram för skänkeln måste hon även lyssna på förhållning och jag får inte bli hård i handen.
Givetvis var det så att det var JAG som var mer ringrostig än hästen, för när jag gjorde rätt, så var den stela hästen som bortblåst, såklart.
Skippade traven helt och joggade igång i fräsch galopp längs fyrkanten och det tyckte Z tydligen var kul, för hon blev nästan lite på tårna efteråt. 

En av mina absoluta favoritbilder på Zinnia. Fotograf Dressyrmupps-Linn :-)